Etikettarkiv: swift

Ett steg framåt – och ett tillbaka

Beatrice Ask har tidigare visat sin totala oförståelse och ointresse för rättssäkerhet och integritet. Nu föreslår hon i samma andetag en reform som kan stärka integriteten märkbart och en som går åt motsatt håll. Hur det går ihop logiskt är oklart, men åtminstone det ena initiativet måste applåderas.  

 

Skylt med övervakningskamera

Tant Gredelin vill se dig


Justitieministern vill göra det lättare att sätta upp övervakningskameror, ropar rubrikerna till oss. Självklart blir vi som värnar om integriteten oroliga. Riktigt så illa som det först lät var det tack och lov inte, men visst finns det mycket att kritisera i det senaste utspelet från vår av integritetsfrågor alltför ointresserade justitieminister.  

Vad det handlar om är att Ask vill göra kameraövervakning till en valfråga. Det intressanta med detta är att den första delen i förslaget faktiskt är bra. Eftersom lagstiftningen idag är för luddig och dessutom ska tolkas av de respektive länsstyrelserna på olika håll i landet, finns det ingen enhetlighet i hur tillstånd bedöms. Därför vill Ask överföra ansvaret för tillståndsgivning till en enda myndighet, förslagsvis datainspektionen. En sådan utveckling vore på alla sätt bra för integritetsaspekten och det öppnar också för mindre godtycke gentemot de sökande som har legitima anledningar att sätta upp kameror.  

Den andra delen i förslaget är mindre bra. Ask vill nämligen göra om lagstiftningen så att det blir lättare att få tillstånd till att sätta upp övervakningskameror. Hon vill till och med gå så långt att butiksägare ska kunna sätta upp kameror på vissa platser utan tillstånd, en anmälan i efterhand ska räcka. Resonemanget kring detta förslag ligger helt i linje med hennes tidigare förslag om exempelvis gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Den personliga integriteten värnas inte utan istället är de flesta medel tillåtna för att komma åt brottslingar. Antagligen följer rent-mjöl-i-påsen-argumentet som en motivering till varför det ska bli lättare med övervakning.  

Beatrice Ask har inte ingivit förtroende i sin roll som justitieminister, speciellt inte i den växande integritetsrörelsen. Hennes förslag om att lägga över ansvaret för tillståndsgivning för kameraövervakning på Datainspektionen är ett förvånande och positivt inslag i den annars väldigt negativa politik som justitiedepartementet stått för under hennes ledning. Förhoppningsvis kan denna del av förslaget bli verklighet och på så sätt öka rättssäkerhet och integritet när det kommer till övervakningskameror. Den andra delen av förslaget bör dock förpassas till papperskorgen i sin nuvarande form.  

Lagstiftningen behöver göras om för att bli tydligare och enklare, om det råder det ingen tvivel. Vad som inte behövs är att göra det lättare att sätta upp kameror överallt i samhället. Den personliga integriteten måste värnas och det behövs oberoende bedömare som gör avvägningar mellan integritet och brottsbekämpning. Vi har redan sett de katastrofala konsekvenserna av att låta säkerhetstänkandet köra över integritetsaspekterna, genom exempelvis FRA, SWIFT och ACTA. Om Beatrice Ask vill vinna valet bör hon visa att hon förstår integritetsfrågorna, inte visa att hon är villig att köra över dem. Om inte kommer en hel generation unga snart att vara helt förlorad för hennes moderater.  

Carina Boberg har skrivit intressant om kameraövervakning på bussar i Östergötland.  

 


Farlig utveckling i EU

Lissabonfördraget har vållat såväl EU-kommissionen som rådet huvudvärk, när parlamentet använt sin makt att säga nej till förslag de inte gillar. Det tydligaste exemplet är SWIFT-avtalet och ACTA-förhandlingarna, där parlamentet gick emot kommissionens med hänvisning till bland annat integriteten. Tyvärr har inte alla integritetskränkande förslag förkastats och ett av de senaste har till och med kommit från parlamentet. Utvecklingen är oroande och i förlängningen farlig.

EU-kommissionen har haft en jobbig vår. Först blev de tvingade av parlamentet att ta med sig ett krav på ökad öppenhet till ACTA-förhandlingarna, ett krav som de visste var på direkt kollissionskurs med USA. Sedan fick de börja om med SWIFT-avtalet eftersom det inte ansågs tillräckligt rättssäkert. Återigen hamnade kommissionen i situationen att försöka jämka samman krav från USA som gick stick i stäv med kraven från parlamentet. Kommissionen måste ha börjat fundera på om det egentligen var en bra idé att ge parlamentet så mycket makt, plötsligt hade de ju någon som kunde protestera mot dumheterna de hittade på.

Tyvärr har nu olika delar av EU lyckats kränga fram nya integritetskränkande avtal. På tapeten den senaste tiden har varit ett förslag från parlamentet, bland de svenska parlamentarikerna enbart undertecknat av Alf Svensson (KD), som går ut på att lagra sökord och ip-adresser. Syftet med den nu antagna skrivelsen är ”att barnpornografi och sexuella trakasserier över nätet kan bekämpas”. Initiativtagaren till skrivelsen vill att internetanvändare ska kunna vara anonyma gentemot varandra men att myndigheterna alltid ska veta vem man är. Han säger sig samtidigt vara emot censur. Risken för missbruk från myndigheters sida verkar inte ha passerat hans tankebanor, trots att han som italienare borde känna till riskerna för korruption och maktmissbruk.

Förutom det som pågår i parlamentet har också kommissionen och rådet arbetat hårt. De har tagit fram en mall för hur medlemsländerna, om de så vill, kan börja åsiktsregistrera människor med åsikter som godtyckligt kan definieras som extrema. Den här gången har man försökt att kringgå parlamentet genom att inte göra det till ett tvingande direktiv utan bara en frivillig mall som kan anpassas till respektive lands behov. Hur det europeiska rådet kan sanktionera åsiktsregistrering i medlemsländerna och till och med förse dessa med mallar för hur det kan gå till, är obegripligt. En av de grundläggande mänskliga rättigheterna är åsiktsfriheten, en av de rättigheter som står inskrivna i Europakonventionen. Åsiktsregistrering kan inte vara annat än ett brott mot denna rättighet och om något land väljer att faktiskt implementera rådets mall, borde de dagen efter hitta ett brev med en stämningsansökan från europadomstolen på frukostbordet.

EU-parlamentet har visat sig kunna stå starkt i integritetsfrågan flera gånger på senare tid. Hur ledamöterna plötsligt lyckas glömma bort detta är obegripligt. Rådets agerande är däremot fullt förståeligt, de har hittat ett sätt de tror ska kunna ta dem runt det trilskande parlamentet. Förhoppningsvis visar det sig att det i åtminstone detta fall inte fungerar. Oavsett är det en obehaglig utveckling att parlamentet och övriga EU-institutioner börjar falla tillbaka i gamla hjulspår, spår som många trodde att unionen äntligen hade lyckats köra upp ur. Det är nu upp till integritets- och människorättsrörelser i samtliga EU-länder att fortsätta ligga på för förändring, att än en gång hjälpa till att dra upp EU ur hjulspåren och in på en ny väg stenlagd med fundamentala och okränkbara mänskliga rättigheter.

Intressant?

Nej till SWIFT

Efter dramatik, där Hilary Clinton personligen försökt övertyga ledamöterna om motsatsen, röstade EU-parlamentet idag nej till SWIFT. Liberalerna i ALDE var väldigt aktiva i ställningstagandet, men även de gröna och den socialistiska gruppen (undantaget Spanien) var emot avtalet. Argumentationen kring varför det är fel går att hitta exempelvis hos Mark Klamberg.

Det är glädjande att den personliga integriteten vunnit för en gångs skull, även i parlamentet. Det är delvis en direkt följd av Lissabonfördraget, som ger parlamentet mer makt. Utan Lissabon hade kommissionen haft mer att säga till om i denna fråga. Att kommissionen underlåtit att följa fördraget genom att inte ge parlamentet all den information det har rätt till gör ju inte saken bättre.

Nu får vi se hur utvecklingen blir. Det ryktas om att USA kommer att försöka få till stånd bilaterala avtal med Nederländerna och Schweiz. Kanske sker det, kanske inte. Huvudsaken är att EU äntligen ställt sig upp och sagt att det inte är acceptabelt att ge upp mer frihet och personlig integritet, ens i kampen mot terrorismen.

Läs också Lena Ek, Per Ankersjö, Rick Falkvinge, HAX, Opassande, Olof Bjarnason, Mark Klamberg, Lena Ek 2.


Trash it SWIFTly

Har precis blivit uppmärksammad på ytterligare en integritetskränkande åtgärd som sprungit ur Kriget mot terrorismen, ett krig som tydligen kan rättfärdiga alla åtgärder som staterna (framför allt de förenta) känner för att införa.

Den här gången är det förhandlingar mellan EU och USA om att ge USA automatisk tillgång till alla bankuppgifter inom EU. Att detta skulle bryta mot den svenska, och förmodligen många andra nationella, banksekretessen är inget som verkar ha kommit upp för debatt. Det är också talande att jag blivit uppmärksammad på detta via en blogg och inte sett något stort uppslag om det i traditionella medier. Det är ingen ny FRA-debatt, inget Ipred-uppror. Detta trots att förhandlingarna pågår just nu och det är det svenska ordförandeskapet som leder dem.

Detta är lika mycket som något ett tecken på att medierna inte bryr sig om EU-frågor, med motiveringen att de inte engagerar mediekonsumenterna. Problemet med det resonemanget är att medierna inte ger sina konsumenter så stor chans att bli intresserade, eftersom de nästan aldrig skriver något intressant om EU. Det är först när EU-beslut ska bli nationell lagstiftning som det börjar hända saker. Det är ju klart att människor då inte engagerar sig för att stoppa direktiv förrän det är ett eller två år för sent.

Jag är inte expert på lagstiftningen, men jag kan direkt säga att den är oacceptabel utifrån ett integritetsperspektiv och den borde bryta mot svensk banksekretess. Eftersom vi antagligen inte kommer vilja slopa vår banksekretess så är det av största vikt att Sverige lägger in sitt veto mot avtalet, alternativt helt enkelt vägrar implementera det. USA har ingen tradition av banksekretess på detta sätt så om vi börjar lämna ut uppgifter till dem har vi i princip satt banksekretessen ur spel, då det sannolikt kommer vara möjligt att via USA få tillgång till uppgifterna. Det är dags att ställa sig upp och säga att USA inte kommer att få tillgång till några som helst uppgifter från våra banker utan att brottsmisstanke och förundersökning föreligger, precis som för den svenska polisen.

Läs också mer hos Grahnlaw, Brusselsblogger 1, Brusselsblogger 2, Julien Frisch.

Mark Klamberg är inte lika oroad.

Intressant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare