Jonas Vlachos, aktiv vid nationalekonomiska institutionen på Stockholms universitet, ondgör sig över att andelen studenter som går ut med 20,0 i snitt har ökat sen 1997. Betygssnittet har också ökat men ökningen har avstannat på senare år.
Vlachos slutsats är att skolorna sätter högre och högre betyg utan att kunskapsnivåerna egentligen ökat. Detta beror, enligt honom, på att skolorna konkurrerar om studenter och att högre snittbetyg är ett av de kraftfullaste vapnen i denna konkurrens. Problemet blir enligt honom att högskolorna får sämre studenter och att man därmed måste göra om intagningssystemet för högskolan alternativt att man gör om hela betygs- och kurssystemet i gymnasiet.
Jag är inte säker på att Vlachos har tolkat situationen korrekt. Att det var extremt få studenter som gick ut med 20,0 i snitt de första åren med det nya betygssystemet är ganska självklart; om man går från ett system med relativa betyg, där lärarna var vana att bara ett antal studenter skulle kunna få toppbetyg, är det klart att det kommer ta en period av omställning innan antalet studenter med MVG avspeglar det antal som uppnår kraven enligt läroplanen. Min egen lärare i engelska i högstadiet, när jag som första årskull hade de nya betygen i grundskolan, gjorde ett eget snitt av sin bedömning av elevernas prestationer och resultatet av nationella provet, eftersom hon annars skulle ha behövt sätta alldeles för många MVG enligt sin egen uppfattning.
Att betygssnittet klättrat uppåt kan delvis förklaras av samma fenomen. Det är klart att snittet förändras när man går från relativa betyg till målrelaterade betyg. I detta fall har snittet ökat vilket antingen innebär att en massa studenter tidigare hade för låga betyg, eller att man har satt målen för lågt i läroplanen. Att detta är en stark del av förklaringen snarare än en massa överbetyg från konkurrerande skolor stärks av att snittet planat ut de senaste åren, även om det självklart är så att vissa skolor av konkurrensskäl uppmanar sina lärare att sätta det högre betyget när det står och väger mellan två nivåer.
Jag tror att Vlachos skulle göra en lite djupare analys och tänka några steg längre innan han tvärsäkert säger att det råder inflation på betygen. Eftersom antagningssnittet på KTH minskat snarare än ökat under den period han tittar så verkar det inte som att det sätts överbetyg, åtminstone inte i matematik och naturvetenskap. Det gäller att lyfta huvudet och se på saker och ting bredare om man ska göra analyser, vilket en nationalekonom om någon borde veta.
