Hur man inte vinner val, del 1

Socialdemokraterna är äntligen ärliga, det måste jag ge dem. Det är också bra för politiken ju ärligare och tydligare man är med sin politik. Tyvärr för socialdemokraterna så är det inte direkt valvinnande frågor som de nu presenterar, i varje fall inte om man vill vinna den så viktiga medelklassen i storstadsområdena. Idag går nämligen Mona Sahlin och Thomas Östros ut och berättar för väljarna att de kommer att ta mer av deras pengar i skatt om de vinner valet. Socialdemokraterna presenterar nu tydligt de åsikter som de alltid har haft, nämligen att staten är bättre på att avgöra hur människors pengar bäst används än vad människor själva är. Det är politik som av någon anledning går hem ganska bra på landsbygden, men som storstadsväljarna framför allt i medelklassen har ratat för länge sen. Med tanke på att det är den gruppen väljare som S måste locka till sig för att vinna valet, så är deras utspel just nu helt fel ute om det är valvinst 2010 de siktar på.

Detta omyndigförklarande av människors fria vilja är det som särskiljer socialdemokratin från liberalismen. Vi liberaler tror på människors förmåga att fatta informerade beslut om sina egna liv. De behöver inte en överförmyndare genom staten. Istället ska staten skydda dem som av olika skäl slås ut från samhället och se till att få dem på fötter igen. Staten ska också vara en garant för att ge alla människor möjligheten att klara sig själva. Därför har vi gemensamt finansierad utbildning, sjukvård och rättsväsende. Det är dit våra skattepengar ska gå. Skatten ska däremot inte användas för att utjämna inkomstklyftorna i samhället. Om det ändå blir en effekt så må det väl vara, men skatten finns till för att finansiera de gemensamma åtagandena, inget annat. Vi liberaler är, till skillnad från socialdemokraterna, inte avogt inställda till att människor kan tjäna pengar på sin utbildning och sina talanger.

Socialdemokraterna tror, trots att ekonomerna i LO kommit fram till att jobbskatteavdraget genererat ett stort antal nya permanenta jobb, att en höjning av skatten kommer att skapa fler jobbtillfällen. I så fall måste de mena fler offentliga jobb som vi gemensamt ska finansiera vare sig vi vill eller inte, istället för jobb som skapas av efterfrågan på en marknad. Istället för att utvärdera hur man kan effektivisera offentlig verksamhet och få ut mer för pengarna, så pumpar socialdemokratin som vanligt in mer pengar och antar att mer pengar automatiskt innebär förhöjd kvalitet. Så är inte fallet. Det går att effektivisera och få ut mycket mer för våra skattekronor. Landstingsdirektören Mona Boström i Stockholm uppskattade effektiviseringspotentialen till 25-30% och tycker att det är ett bättre ställa att börja på än att öka offentliga medel. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Värt att notera är att vänstern nu svarar ”höj skatterna snabbare och mer” medan miljöpartisterna inte är så pigga på skattehöjningar. Mer om detta senare.

Intressant?

Almedalen, onsdag

Idag var det Alliansens dag under politikerveckan, med ett antal intressanta seminarier och en pressträff med allianspartiernas partisekreterare. Avslutningsvis ett trevligt mingel innan det var dags att lyssna på Mona Sahlins tal nere i Almedalen. Efter talet och efterfrågat var det nästa alliansmingel, med ungdomsförbunden.

Mona Sahlins tal behöver självklart kommenteras. Till att börja med var det ju inte direkt inspirerande. Dels ganska tråkigt rent retoriskt, inte en retorisk stil som jag uppskattar (men kan tänka mig att Monas kärnväljare kan gilla den), dels inga fräscha idéer utan mest angrepp och några förslag som gjorde mig näst intill rädd, om hon har för avsikt att faktiskt införa dem.

Mona Sahlin citerade en fackaktiv hon hade träffat någonstans, som sagt ”hellre en Saab på parkeringen än en Maud i regeringen”. Jag känner snarast att om inga konsumenter vill ha en Saab, eller i alla fall inte betala vad det kostar att köpa en, så ska vi inte försöka rädda företaget bara för att vi ska ha ett svenskt bilmärke till. Marknaden måste bestämma och osunda företag måste tillåtas att gå i konkurs. Dessutom gillar jag Maud. Så jag säger till Sahlin ”hellre en Maud i regeringen än en Saab på parkeringen”. Utöver det skulle jag själv helst av allt vilja ha en Aston Martin.

Mona Sahlin pratade också om att staten ger mindre pengar till kommunerna just nu, något som tvingar kommunerna att ta ut högre skatter. Det leder enligt Sahlin till en förskjutning av skatterna från statliga progressiva till kommunala platta skatter. Jag är personligen emot straffskatt på utbildning och föredrar därför en platt skatt med ett stort grundavdrag. Med andra ord blev jag väldigt glad när hon berättade att vi sakta men säkert är på väg mot just denna platta skatt. Det är bara att hoppas att värnskatten snart avskaffas också.

Det sista som bör kommenteras är det Mona Sahlin sa om att människor är rädda för att bli arbetslösa. Sahlins lösning var en högre a-kassa. Min lösning är en annan. A-kassan ska vara en tillfällig lösning vid arbetslöshet. Problemet idag är att arbetslöshet ofta är mer än tillfällig, många som blir arbetslösa står länge kvar utanför arbetsmarknaden. En av de största anledningarna till detta är utformningen av Las och speciellt turordningsreglerna. Om man aktivt bedriver en politik för ökad rörlighet på arbetsmarknaden och som motverkar ”inlåsningseffekter” likt dem som syns på bostadsmarknaden, så behöver man inte höja a-kassenivåerna för att folk ska kunna leva på dem i flera år. Istället kommer man att behöva klara sig en månad eller två innan man hittat ett nytt jobb. Det är en mycket bättre lösning och människor skulle dessutom vara mindre rädda för arbetslöshet om de visste att den kommer att vara kortvarig, än om de vet att de har en hög a-kassa. Pengarna är viktiga, men än viktigare är att vara sysselsatt, ha ett socialt liv och känna att man har kontroll över sitt eget liv utan att behöva vara beroende av bidrag.

Alliansens aktiviteter under dagen fyllde mig med en positiv känsla. Sahlins tal spädde på den ytterligare eftersom det står allt klarare att för varje förslag den rödgröna röran (för det är väldigt rörigt på den kanten) presenterar, så kommer alliansen att få fler och fler väljare. Valsegern 2010 kommer allt närmare.

Intressant?

Fortsatt alliansstyre i Stockholm 2010?

Nima Sanandaji och Robert Gidehag från Skattebetalarnas förening skriver på Politikerbloggen att skattepolitiken i Stockholm avgör hur socialdemokratin kommer att klara sig i valet 2010. Bland annat hänvisar de till en krönika av före detta SSU-ordföranden Niklas Nordström:

Nordström gick så långt som att skriva: ”Socialdemokratin är inte relevant för människor i medelklassen som bor i de större städerna. […] Det blir andra partier som fångar de politiska utmaningarna för människor som lever i stora städer, jobbar i tjänstesektorn och har en högskoleutbildning.”

Skattebetalarnas förening är ju förstås partiska, men de identifierar ändå skattefrågan som den enskilt viktigaste frågan för att vinna väljarna i Stockholm.

Partiets jobbkommission i Stockholm slog för några veckor sen fast att lägre skatter kan behövas för att skapa nya jobb i Stockholm. För att stimulera utvecklingen i huvudstadsregionen föreslås reformer av såväl bolagsskatten som den så kallade expertskatten.

Tyvärr lär inte detta bli verklighet, i alla fall inte så länge socialdemokraterna tänker sig ett samarbete med vänsterpartiet. Vänsterpartiet går till val på att höja skatten med 17 000 kr om året för dem som tjänar mer än 25 000 kr i månaden. Att förhandla ner det till en sänkning är inte görbart för socialdemokratin.

Storstäderna har andra värderingar och problem än mindre orter och landsbygd och Stockholm är det tydligaste exemplet på detta. Av denna anledning är alliansen stark i Stockholm. Till skillnad från vänsteralternativet är alliansen tydlig med att vi vill sänka skatten för alla, såväl hög som låg, privatperson som företagare. En viktig nyckel i detta är att alliansen prioriterar resultat och kvalitet. Vänsterretoriken handlar uteslutande om exakt hur många kronor man pumpar in i verksamheterna, enligt logiken att allting blir bättre om man får mer pengar att leka med.

Vänsteroppositionens stora problem är att de ständigt tittar på vad som pumpas in i verksamheter, inte vad som kommer ut och hur resurserna används. Denna vägran att titta på resultaten manifesteras också i motståndet till nationella prov och betyg i skolan. Det är faktiskt symptom på precis samma sak.

Alliansen har förstått vad storstadsväljarna vill ha, hur man löser deras problem och hur man på ett ansvarsfullt sätt förvaltar det offentliga. Tack vare det kommer vänstern sannolikt att förbli i opposition i Stockholm så länge deras fokus ligger på vem som kan satsa mest kronor och ören av andras pengar.

Intressant?