Etikettarkiv: reglering

Facebook – ett hot mot den mentala hälsan?

Det europeiska samarbetet innebär många fördelar för Europas länder. Ibland får man dessutom sig ett gott skratt från diverse parlamentarikers uttalanden. Tyvärr fastnar skrattet ibland i halsen. MEP Childers uppmaning om att lagstifta om Facebookanvändning tillhör ett av de förslag som först väcker löje men sedan oro.

Kommer kommissionen att lägga fram förslag för parlamentet för att ta itu med detta växande hot mot EU-medborgarnas psykiska hälsa? Den frågan ställer europaparlamentarikern Nessa Childers från den socialdemokratiska partigruppen. Folkhälsa är en klassisk socialdemokratisk fråga så det låter ju inte så konstigt. Det som gör frågan skrattretande, oroande och obegriplig är att hotet mot den psykiska hälsan är Facebook.

Childers, som själv använder Facebook och också på sin hemsida uppmanar andra att följa henne där, är oroad över att Europas medborgare inte ska kunna hantera sitt Facebookanvändande. Istället för en ”sund” användning, typ att kolla sin sida en eller två gånger i veckan, anser hon att många känner ett tvång att fly från verkligheten och in i Facebook-världen. Exakt var detta ”tvång” börjar är oklart, men om hon anser att en eller två gånger i veckan är normalt så har antagligen ganska många i Europa vid det här laget lämnat den verkliga världen långt bakom sig. Det är få användare som inte är inne på sin facebooksida varje dag, helt enkelt eftersom många inbjudningar till fester och annan intressant kommunikation numera går den vägen istället för via mail eller sms.

Childers fråga till kommissionen är produkten av en total oförståelse och rädsla för fenomenet Facebook. Det är inte heller något ovanligt. Politikers första reaktion när det gäller något nytt som de inte förstår, är att föreslå lagstiftning som begränsar detta nya. Beteenden som de själva inte förstår eller tycker om ska lagstiftas bort, även om de inte är skadliga. Det som de själva inte kan ta till sig, ska inte heller andra få hålla på med. Det är klassiskt moralistiskt beteende och tyvärr alltför vanligt i politiken.

I vanliga fall skulle frågan enbart väcka löje och det är vad den förtjänar. Tyvärr har kommissionen visat sig sakna förståelse för den digitala verklighet som många vanliga människor idag lever i. De olika integritetskränkande lagstiftningar som gång efter annan läggs fram i EU har med all önskvärd tydlighet visat att politikerna och medborgarna lever i olika verkligheter. Kommissionen och andra i den politiska eliten verkar ha svårt att förstå att Facebook och andra onlineverktyg inte är separata verkligheter man flyr in i, utan en del av det vanliga sociala och professionella umgänget som pågår även utanför de kanalerna. Speciellt Facebook är för många ett sätt att ha kontakt med människor man känner, men inte bor tillräckligt nära för att träffa dagligdags. Istället för att ringa eller skriva brev, skriver man till varandra eller spelar spel tillsammans online. Inte sällan kan man samtidigt umgås med flera olika personer samtidigt via olika kanaler, inklusive telefon eller för den delen IRL [in real life].

Förhoppningsvis kommer kommissionen att förstå det absurda i att ens överväga lagstiftning om Facebookanvändning. Förutom det faktum att användandet av Facebook inte är farligt på det sätt som Childers tror och därmed inte borde vara föremål för lagstiftning, finns det oöverstigliga problem i att praktiskt genomföra lagstiftningen.

Eftersom Childers inte vill förbjuda användningen, utan enbart det skadliga, beroendelika användandet, går det inte att förbjuda Facebook i sig. Istället handlar det om att på något sätt kriminalisera överdriven användning. Det kräver att antingen Facebook, datortillverkarna, internetoperatörerna eller programvaruföretagen någonstans placerar en spärr som inte tillåter användning mer än en viss tid om dagen, i veckan eller liknande. Med tanke på att de flesta är inloggade på Facebook trots att de inte ens är hemma, kommer en sådan spärr inte att fungera för att reglera användandet. Dessutom är det ett stort ingrepp i den personliga integriteten att på ett sådant sätt reglera människors datoranvändande. Inga andra möjliga lösningar innebär mindre kränkningar av den personliga integriteten, snarast tvärtom.

Då det varken finns en grund för reglering med hänvisning till folkhälsan, eller en praktisk möjlighet att genomföra en begränsning i användadet av Facebook, finns det inget annat att göra för kommissionen än att besvara Childers fråga med ett enkelt ”nej”.

Intressant?

Vem vill ha en rödgrön bostad?

Den rödgröna röran har presenterat sin bostadspolitiska överenskommelse, vad SvD kallar miljardprogrammet. Det intressantaste målet i den är antagligen det att man vill åstadkomma 40 000 nya bostäder om året till 2016, varav majoriteten ska vara hyresrätter. Varför det bör vara så är oklart, speciellt som många av de områden som byggdes förra gången socialdemokraterna satsade på en massiv utbyggnad av hyresrätter, de så kallade miljonprogrammen, till stor del visat sig vara totala misslyckanden. Som Per Altenberg skriver så är det också en fortsättning på en politik som bygger på statlig reglering, subventioner och starka band till hyresgästföreningen.

Ombildandet av hyresrätter till bostadsrätter ska försvåras så mycket det går, med nya krav på minst 3/4 majoritet på stämmorna och stämmorna ska ledas av en oberoende notarius publicus, hur en sådan nu ska hittas eftersom såväl hyresgästföreningen som kommuner i egenskap av fastighetsägare är diskvalificerade. Antagligen är vänsterns svar ”staten” som vanligt.

Miljökraven skärps, i sig inget dåligt, men genom att man vill införa mer krångel och till exempel helt förbjuda eluppvärmning i nybyggda bostäder, oavsett om den är egenproducerad eller på annat sätt miljövänlig, underlättar man inte direkt byggandet av billiga bostäder. Man kan också undra hur man vid ombyggnation av flerfamiljshus ska kunna installera ”individuell och timvis mätning med eget kostnadsansvar för förbrukningen av varmvatten och el” utan att öka hyresnivån. Vem ska betala? Nej, det här kommer inte leda till det vi behöver – fler bostäder och till priser som människor har råd med. Snarare tvärt om.

Samtidigt finns några ljusningar i programmet. Man vill ändra normerna för studentbostäder och t.ex. helt ändra på vilka parkeringsnormer som ska gälla vid nybyggnation av dessa. Det är välkommet. Just boverkets normer för bostadsbyggande är en av de största bovarna vad gäller att minska bostadsbyggandet. Ytterligare en bra punkt är att de skriver om kooperativa hyresrätter – kooperativ av denna sort är som en slags allmännytta, med den skillnaden att man själv väljer att vara medlem och ha ett bosparande i kooperativet. Det är ett ypperligt exempel på hur civilsamhället kan lösa saker utan att blanda in offentligt, ofta ineffektivt, ägande och förvaltning.

I uppgörelsen skrivs mycket om att man vill ha blandade upplåtelse- och boendeformer för att främja integration. Det låter bra. Det skrivs också att man bör bygga villor och radhus i områden med många hyresrätter. Det är bra. Det känns dock som att de hellre pratar om att bygga hyresrätter i villatäta områden. På något sätt känns det som att de känner sig själva personligt attackerade när vi från liberalt håll vill se till att det finns t.ex. bostadsrätter i de för tillfället hyresrättsdominerade områdena och att de därför måste ”hota” med att bygga hyresrätter i villaområden, där ”de andra” bor. Det luktar mer desperata angrepp än politik som faktiskt är till för att hjälpa människor, även om det säkert skulle kunna leda till mycket bra saker också.

Som kontrast skulle jag, som avslutning, presentera några förslag som inkommit tillLUF Storstockholms årsmöte nu i helgen. Förhoppningsvis går motionerna igenom och blir därmed den nya ståndpunkten för oss unga liberaler i Stockholm. Följande förslag på nya skrivelser föreligger:

  • Villkoren för att bevilja bygglov måste drastiskt sänkas. Avslag på bygglov ska endast meddelas då granne eller allmänhet kan utsättas för fara eller betydande olägenheter.
  • Skönhetsrådet som remissinstans kan bidra med intressanta synpunkter, men har inget existensberättigande som offentligt finansierad verksamhet. Skönhetsrådet ska därför avskaffas som verksamhet inom Stockholms stad, men kan kvarstå som remissinstans om rådet lever kvar i egen regi.
  • Dagens system för tomträttsavgälden måste göras om till att baseras på den markyta som ska bebyggas istället för den färdiga fastighetens bruksyta.

Utöver det finns en motion om att vi ska sluta förespråka marknadshyror, men den motionen yrkar det politiska utskottet avslag till.

Sammanfattningsvis handlar LUF Storstockholms politik om att underlätta för byggande av fastigheter, i synnerhet bostäder. Bort med onödiga byggnormer, bort med långa handläggningstider, bort med överklaganden av bygglov i stor utsträckning – bort med allt krångel och fram för enkelhet. Bort med statlig reglering och kollektivism och fram för frihet och individualitet. Det är så man skapar förutsättningar för att bygga många bostäder.

Läs också Rasmus Jonlund.

Intressant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare