Etikettarkiv: olle schmidt

Kommer parlamentet att öppna för nätcensur?

På måndagen inleddes förhandlingarna om telekompaketet mellan europaparlamentet och ministerrådet. Telekompaketet har redan behandlats två gånger i parlamentet och båda gångerna lade parlamentet till en klausul om att ingen ska kunna stängas av från sin internetaccess utan tidigare domstolsbeslut, en klausul som ministerrådet båda gångerna vägrade godkänna. Parlamentet förde dessutom in synpunkter om vem som ska kunna begränsa access till olika sidor på internet och hur detta får göras.

När de nya förhandlingarna kommit igång står det klart att parlamentets förhandlingsgrupp bara kommer att driva frågan om den så kallade paragraf 138, som handlar om domstolsbeslut innan avstängning från internet. Därmed släpper parlamentet den viktiga frågan om vem som i praktiken får censurera internetsidor. Det handlar inte bara om att internetoperatörer skulle kunna spärra access till sidor med information som de själva eller andra med inflytande ogillar (det kan alltså i praktiken inkludera allt från konkurrenters sidor eller nättidningar som går emot regeringen, till information som skulle kunna innebära lagbrott), utan också att vissa tjänster som Skype skulle kunna stängas av om internetoperatören försöker att lansera en egen IP-telefonitjänst.

När telekompaketet har förhandlats fram har det behandlats som att det enbart berör den inre marknaden. Det är det som varit rådets motstånd mot paragraf 138, eftersom det plötsligt skulle föra in något så obehagligt som demokrati och mänskliga rättigheter i paketet. Eftersom paragrafen aldrig skulle komma till stånd i ett eget lagförslag är det dock den väg som man får gå. Men när man diskuterar den eventuella censuren, något som i praktiken skulle kunna användas även för att snedvrida konkurrensen, då håller inte detta argument. Varför parlamentets förhandlare då släpper den frågan är för mig obegripligt. Visst, möjligen skulle man kunna hänvisa till den allmänna konkurrenslagstiftningen som gäller inom EU, men det kommer krävas långdragna rättsliga processer för att få ett svar på det. Dessutom skulle det enbart gälla just konkurrens, inte information som helt enkelt är misshaglig för inflytelserika personer. I Italien har sittande premiärminister stor kontroll över majoriteten av etermedia, det är inte långsökt att tänka sig att något europeiskt lands ledare skulle kunna ha liknande kontroll över telekomsektorn.

Piratpartiets företrädare Christian Engström i förhandlingsgruppen har protesterat och vill driva båda frågorna i förhandlingarna. Det är bra. Eftersom Folkpartiet liberalerna inte har en representant i gruppen (däremot finns centerns Lena Ek med) och jag inte har hunnit fråga våra parlamentariker om deras åsikt, vet jag inte hur de ställer sig. Det jag vet är att Olle Schmidt tidigare i parlamentet med all tydlighet markerat att varken avstängning eller censur är acceptabla. Jag hoppas att han, Marit Paulsen och Cecilia Wikström fortsätter att företräda den linjen.

Läs också Henrik Alexandersson om förhandlingarna och Piratpartiets pressmeddelande. Relaterat är också DN och SvD om Frankrikes utfrågning av Camilla Lindberg (FP).

Intressant?

Unga måste också få vara med

EU-valet visade med all tydlighet att de etablerade partierna är i otakt med ungdomar. I åldersgruppen 18-30 år är Piratpartiet i särklass störst med miljöpartiet som god tvåa. Folkpartiet liberalerna klarar sig knappast upp till ens 7% i denna väljargrupp, dvs halva valresultatet. Lika illa är det för moderaterna. Inte heller socialdemokraterna klarar att hävda sig i denna åldersgrupp även om resultatet inte är fullt lika illa.

Detta är ett problem. Om de etablerade partierna inte kan attrahera unga människor kommer de att självdö i takt med att deras väljare uppnår en allt för hög ålder. Det är dock ganska lätt att förändra och jag ser egentligen tre punkter som avgörande.
Fortsätt läs


Medborgerliga kontra mänskliga rättigheter

Calandrella har ett intressant inlägg som framför allt rör semantik men som är viktigt eftersom det sänder olika signaler. Diskussionen gäller begreppet medborgerliga rättigheter eller medborgarrätt. Calandrella argumenterar, helt korrekt, för att rätten till personlig integritet och att slippa ha staten nosandes i sina privata affärer inte bara ska gälla dem med medborgarskap. Det ska gälla alla människor, även de som inte är medborgare i landet de befinner sig i, eller för den delen papperslösa som helt saknar klart medborgarskap.

Jag citerar från Calandrellas blogg, eftersom det är så bra skrivet där:

Jag anser begreppet “medborgerliga rättigheter” vara förkastligt. “medborgerliga rättigheter” är nämligen rättigheter för medborgare, inte människor. De rättigheter vi kämpar för – rätten till ett privatliv skyddat från godtyckliga ingrepp, informations- och yttrandefrihet, rättssäkerhet, et cetera – bör gälla alla, även de utan medborgarskap. Även papperslösa bör ha rätt att kommunicera anonymt. Inte bara medborgare utan även turister i Sverige bör ha yttrandefrihet. Rättssäkerheten bör gälla alla, oavsett huruvida en har medborgarskap eller ej i ett land.

Det här är något som jag inte ens har tänkt på (förmodligen eftersom jag själv alltid pratar mänskliga rättigheter och, vad jag vet, aldrig har använt ”medborgerliga rättigheter”) men det är viktigt att uppmärksamma.

Att sen Calandrella landar i slutsatsen att man ska rösta pirat på gund av detta är ju en annan sak förstås; jag tycker ju det går minst lika bra att rösta liberalt. Gör som jag och rösta på Folkpartiet liberalerna och kryssa någon av alla våra kandidater som står upp för integritet och mänskliga rättigheter; Olle Schmidt och MaeLiz Orrego Rodriguez är bara två bra exempel från listan.

Intressant?

Franska internetanvändare kan bli urkopplade

Franska senaten röstade idag ja till lagförslaget som ger myndigheten Hadopi rätt att kräva att internetoperatörer stänger av användare som laddat upp eller ner upphovsrättsskyddat material utan tillstånd. Avstängningen kan vara upp till ett år.

EU-parlamentet fällde å sin sida förra veckan telekompaketet med anledning av att detta inte uttryckligen sade att avstängning från internetaccess endast får ske efter en rättslig prövning i domstol.

Det känns som att den franska lagstiftningen kommer att bli kortlivad. EU-parlamentet ska ta upp frågan igen någon gång i höst och det allra troligaste är att man återigen kommer att kräva rättssäkerhet för internetanvändarna. Precis som jag tidigare skrivit så handlar det också delvis om yttrandefrihet, informationsfrihet och tillgång till grundläggande samhällstjänster. Allt mer av livet kräver internetuppkoppling för att kunna fungera. Att då koppla ner internetanvändare utan att ens ge dem möjlighet att försvara sig i domstol går på tvärs mot alla de principer jag står för.

Jag hoppas att våra liberala parlamentariker inte kopplar av förrän det franska beslutet blivit ogiltigt genom EU-direktiv. Jag vet i alla fall att Olle Schmidt kommer att fortsätta arbetet för rättssäkerhet och yttrandefrihet även för internetanvändare.


FP kontra PP i EP

Opinionsmätningar och experter är överens; Piratpartiet har en reell möjlighet att komma in i europaparlamentet i valet i vår. Det är väl inte direkt så att jag skulle gråta om så blev fallet; Piratpartiet driver en bra linje för integritetsfrågor som skulle kunna vara uppfriskande i parlamentet, en linje som jag och många mer klassiska liberaler håller med om fullkomligt.

Något som hela tiden glöms bort är dock att Folkpartiet liberalerna också agerat för att värna integritet och rättigheterinternet i europaparlamentet. Vår parlamentariker Olle Schmidt har kanske inte profilerat sig inom dessa frågor, men han har gjort ett gediget påverkansarbete och har röstat på ett liknande sätt som piratpartisterna skulle göra i parlamentet och har bl.a. motsatt sig en förlängning av upphovsrätten från 50 till 70 år. Att Folkpartiet har fått ett rykte om sig att inte värna integriteten kommer inte från parlamentet utan från riksdagsgruppen, där Johan Pehrson är gruppledare. Pehrsons åsikter vad gäller integritet lämnar i princip allt att önska för oss mer klassiska liberaler, men även i riksdagsgruppen har vi goda företrädare i Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson, två ledamöter som vågade sätta sig emot partilinjen.

Att jag kommer att rösta på Folkpartiet liberalerna är väl inte direkt någon hemlighet. Jag skäms inte heller för det, speciellt inte i EP-valet. Olle Schmidt är en kandidat som vi har sett har företrätt en bra linje i dessa frågor. Mae Liz Orrego Rodriguez är andre vice förbundsordförande i LUF, ett av de ungdomsförbund som kraftigt protesterat mot sina moderpartiers bristande intresse för att värna den personliga integriteten. Det finns fler exempel på listan och därmed känner jag mig trygg i att vi kommer göra vad vi kan för att värna integriteten i europaparlamentet.

Varför ska man då rösta på Folkpartiet liberalerna och inte på Piratpartiet? Ja, det enkla svaret är att FP har ett heltäckande politiskt program. PP är ett tvåfrågeparti (personlig integritet och en förändrad upphovsrätt). Hur de kommer att rösta, eller om de kommer att rösta alls, i frågor som rör t.ex. den fria rörligheten inom Europa eller hur de ställer sig till jordbruksstödet (en socialistisk planekonomisk kvarleva som FP vill avskaffa) går inte att veta i förväg. Deras åsikter om personlig integritet kommer Folkpartiets företrädare också att stå upp för men dessutom får du på köpet ännu fler liberala åsikter om hur vi ska kunna förbättra EU och göra det till en effektivare organisation som inte kostar lika mycket pengar.

Därför röstar jag på Folkpartiet liberalerna den 7 juni.


Striden om telekompaketet fortsätter

Europaparlamentet röstade ner kompromissförslaget om telekompaketet idag och valde istället att skicka tillbaka frågan till ministerrådet. Det var den liberala partigruppen, som Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet tillhör, som avgjorde frågan. Olle Schmidt, Folkpartiets parlamentariker, beskriver det som en seger för rättssäkerheten på internet.

Olle Schmidt har på sin blogg kommenterat gruppmötet i den liberala partigruppen som ägde rum igår kväll och att stödet för den så kallade paragraf 138 var då var massivt i gruppen.

Det glädjer mig och många integritetsivrare med mig att parlamentet med liberalerna i spetsen fortsätter att protestera när personlig integritet och rätssäkerheten på internet hotas. Det kanske inte är en mänsklig rättighet att ha tillgång till internet, men det ska väldigt, väldigt mycket till innan man ska kunna stänga av användare från internet. Dagens debatt sker på internet och viktiga samhällstjänster går knappt att nå på andra sätt längre. Att stänga av någon från nätet är detsamma som att förneka personen tillgång till grundläggande tjänster och även begränsa personens informations- och yttrandefrihet.

Nu hoppas vi att ministerrådet förstår allvaret och går med på en kompromiss som både parlamentet och medborgarna i Europa kan tycka är acceptabel. Med andra ord ligger denna heta potatis i Frankrikes knä, eftersom det är de som ivrigast velat få igenom avstängningsparagrafen. Hoppas att den bränns rejält.

Andra bloggare som skriver om detta är Madeleine Sjöstedt, Mark Klamberg, Per Altenberg, Olle Schmidt.

Yttrandefrihet, tryckfrihet och frihet på internet

Sveriges förhandlare för telekompaketet i EU förstår inte varför tillgång till internet skulle kunna ses som en mänsklig rättighet.

Om han läser detta borde det bli uppenbart.

Till att börja med sköts nästan allting via internet nuförtiden. Kontakt med myndigheter, beställning av biljetter och bankärenden. Vill man göra det på annat sätt kostar det ofta extra och i vissa fall går det faktiskt inte ens. Ska man neka människor möjligheten att utföra ärenden som de behöver för att klara sin vardag?

Människor har rätt att uttrycka sig fritt, yttrandefriheten är en mänsklig rättighet. Att då stänga av någon från nätet inskränker denna människas yttrandefrihet i och med att det är på internet som debatterna äger rum idag. Är vi villiga att förneka människor denna möjlighet och på något sätt hävda att de lika gärna kan komma till uttryck i TV eller andra medier som är notoriskt mycket svårare att få utrymme i?

Att slippa censur är något som jag tillsammans med många andra liberaler driver; jag vill ju till exempel avskaffa filmcensuren. Att då införa censur på internet i långt högra grad än något annat medium är oacceptabelt. Att internetoperatörer frivilligt blockerar barnpornografiska sidor är däremot helt i sin ordning. Det är statlig censur vi måste hålla på armslängds avstånd. Statens uppgift är att ta fast och straffa/rehabilitera dem som missbrukar friheten i samhället genom att t.ex. bereda sig tillgång till dylika sidor trots att det är olagligt. Staten ska inte censurera eftersom censuren alltid kommer att ta bort mer än vad syftet från början var.

Förhoppningsvis har detta förklarat en hel del och jag hoppas att fler ansluter sig till Olle Schmidt (FP) och Christofer Fjellner (M) när parlamentet ska ta ställning till direktivet och därmed se till att kasta allt i paketet som inte rör ekonomi och fri marknad på sophögen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 030 andra följare