Bort med batongerna

Följande debattartikel publicerades i Tidningen Nu denna vecka.

Vad hände med "liberalerna"?

Värderingar vinner val, brukar Birgitta Ohlsson säga. Sanningen i det påståendet går inte att underskatta. Kortsiktig populism eller inkonsekventa åsikter lockat inte väljare i längden. Den som vill skapa sig och behålla en stabil väljarbas måste kommunicera sina värderingar och sedan hålla sig till dem.

Därför är det beklämmande att se hur Folkpartiet för tillfället utvecklas. För att vara ett liberalt parti är det en skrämmande brist på liberaler i framför allt partiets topp. Istället för liberalism har en ny agenda tagit över, vad vissa försöker legitimera genom att kalla den kravliberalism. Om det bara hade handlat om att tydliggöra de krav som ställs på individer när det utövar sina fri- och rättigheter hade det varit en sak. Istället har det allt mer handlat om batonger och tvång.

På kort tid har två orimliga förslag kommit ur denna batongströdda mylla.

Det ena är det första svenska burkaförbudet som föreslås av ett riksdagsparti. Förslaget är oroande. Dels för att det pekar ut en specifik grupp och ett specifikt klädesplagg, en retorik som inte för tankarna till just liberalismen. Dels för att det tydligt pekar ut i vilken riktning man vill att skolledare och rektorer ska resonera i sin yrkesutövning, att det saknas förtroende för deras förmåga att göra egna bedömningar av vad som fungerar i undervisningssituationen. För ett parti som vill stärka dessa yrkens ställning, går det stick i stäv med den övriga politiken.

Det andra är tvångskommenderingen av föräldrar till skolan när deras barn är stökiga. Om meningen är att straffa föräldrarna för att de anses ha misslyckats med barnets uppfostran, är det ett bra förslag. Är tanken istället att skapa engagemang för barnet, är det helt fel väg att gå. Tvång föder inte välvilja och engagemang. Inte ens inom det militära tror man på detta längre. Varför skulle det då fungera i skolan?

Detta är bara de två senaste exemplen på batongernas inflytande över vår politik. Det finns många fler.

Efter ett landsmötesbeslut för några år sedan gjordes det klart att vårt namn i alla sammanhang skulle anges som ”Folkpartiet liberalerna”. Trots det är saknas tillägget på valmaterial och en rad andra ställen. I början irriterade jag mig på det. På senare tid har jag allt mer undrat om det inte är en medveten strategi för att försiktigt skölja bort liberalismen ur partiet. Med de förslag som läggs från partitoppen just nu är det den rimligaste förklaringen.

Jag är och kommer alltid att vara i första hand liberal. Det gör att jag känner mig obekväm i det folkparti som just nu håller på att växa fram. På många håll, exempelvis i EU-politiken, känner jag mig fortfarande hemma. När det gäller exempelvis skolpolitik och integritet är jag däremot allt mer undrande och ifrågasättande. Gräsrötter och partiledning är i allt större utsträckning på väg åt olika håll. Eftersom partiledningar kommer och går men gräsrötter består är det uppenbart att det är dags att rensa ut batongerna ur partiledningen och ersätta dem med äkta värdetrogna liberaler. Det här valet är antagligen redan förlorat, men om vi ska kunna vinna nästa måste vi se till att återta våra liberala värderingar redan på nästa landsmöte. Det kommer åtminstone jag att verka för.

Per Pettersson

Vice ordförande, Folkpartiet Liberalerna i Rinkeby-Kista

Intressant?

Diktaturerna och Belgien

Inte ens en regeringskris räckte för att stoppa det belgiska parlamentet att på alla offentliga platser förbjuda klädesplagg som förhindrar identifiering. Igår fattades beslutet i parlamentet med två nedlagda röster och inte en enda röst mot. Att förbudet i första hand är riktat mot heltäckande slöjor är ingen egentlig hemlighet, även om man från belgiskt håll inte varit lika tydliga som franska politiker.

Kritiken mot förbudet började dyka upp redan innan beslutet var fattat och har fortsatt med ökad styrka efter omröstningen. Judith Sunderland från Human Rights Watch (HRW) kommenterade det med att ”det här leder till en situation där alla förlorar, det är ett övergrepp mot dem som själva väljer att bära sjal och det gör ingenting för att hjälpa dem som tvingas bära den.” Amnestys John Dalhuisen kallade förbudet ”ett brott mot yttrandefriheten och religionsfriheten för de kvinnor som brukar bära burka eller nikab.”

Förbudet innebär att Belgien förenar sig med länder som Iran och Saudiarabien, länder som har lagar om vilka kläder deras medborgare tillåts bära. Det är ironiskt att förbudet förenar dem med just diktaturer som tydligt förespråkar muslimska värderingar, med tanke på att det är muslimer som är måltavlor för förbudet.

Förbudet är förkastligt och bryter mot flera grundläggande rättigheter, precis som HRW och Amnesty påpekar. Det gör också att slaget ännu inte är förlorat. Det belgiska överhuset har ännu inte sagt sitt och dessutom kan förbudet komma att överklagas till Europadomstolen på sikt. Det är goda nyheter för alla som tror att frihet och demokrati, inte förbud, är det som vinner över förtryck.

Sebastian Bjernegård har sammanställt svar till många som förespråkar förbudet. Läs det gärna.

Intressant?

Ansiktsburqa?

Ibland kopplar hjärnan ihop saker på underliga sätt. Den absurda debatten om att förbjuda vissa religiösa plagg fick mig osökt att tänka på ett gammalt internet-meme: ansiktsburk. Argumenten från franskt och belgiskt håll är dessutom ungefär lika begripliga och logiska som orden i den svenska pseudo-text som den turkiska låten fått.

Varsågod, ett gott stycke klassisk internethumor för att lätta upp den tunga politiska stämningen här på bloggen.

Europamästerskapen i intolerans fortsätter

Frankrike har deltagit länge. Belgien är en nykomling som snabbt visat potential. Andra deltagare är Schweiz, Österrike, Danmark och Nederländerna. Det handlar givetvis om den absurda tävlingen att på olika sätt, helst utan att framstå som intolerant, förbjuda burqa, niqab och andra plagg som täcker ansiktet. Reglerna är enkla: förbjud olika former av slöja på flest möjliga platser utan att hamna inför Europadomstolen för brott mot den mänskliga rättigheten religionsfrihet.

Att delta i tävlingen är inte lätt och domarna är stenhårda. När Åke Green kallade homosexualitet för en cancersvulst på samhällskroppen gick han fri, eftersom Högsta domstolen konstaterade att uttalandet föll inom ramen för religionsfriheten enligt Europakonventionen. Att lyckas förbjuda något så oförargligt som ett religiöst plagg är därmed inte lätt och de deltagande länderna måste beundras för sin envishet och sin ovilja att acceptera verklighetens restriktioner. För att kringgå detta har Belgien valt en för tävlingen ny teknik. Deras förslag är att förbjuda alla plagg som förhindrar identifiering. En halloweenmask blir lika förbjuden som en niqab. Återstår att se de europeiska domarnas utlåtande, speciellt då de franska domarna redan tidigare varit tveksamma till liknande förbud.

Det verkar inte föresväva deltagarna i tävlingen att religionsfriheten ska gälla också religioner som inte har med kristendomen att göra. Istället låter de rädsla och populism avgöra deras ställningstaganden. Tyvärr är det inget som förändras i en handvändning. Så länge intoleransen och rädslan för det annorlunda är stark i Europa kommer tävlingen att fortsätta. Ljusningen är att Belgiens lagförslag kan falla i Europadomstolen och därmed blir ett pilotfall. Det är förstås inget konstigt att ha förbud mot plagg som omöjliggör identifiering exempelvis på en tentamen. Det är en helt annan sak att förbjuda dem på alla allmänna platser, utom i övervakningssamhällen där staten förväntar sig att kunna identifiera och spåra dig var du än är. Då Belgien inte är ett sådant samhälle luktar argumentationen av oärlighet och falska förevändningar. Sannolikt kan det visa sig att lagen bara får tillämpas på plagg som inte bärs av religiösa skäl, vilket ju är motsatsen till det belgarna ville åstadkomma – oavsett vad de hävdar offentligt.

Belgien får 4 poäng av domarna för gott försök men -25 poäng för brott mot Europakonventionen.

Läs även Gulan Avci och Adam Cwejman.

Intressant?