Integration, mångkulturalism och missuppfattningar

Invandringen är ett infekterat ämne, som hjälpt Sverigedemokraterna in i riksdagen, som får normalt sett lugna människor att slänga förolämpningar och osakliga argument omkring sig och som är fyllt med fasta positioner och missuppfattningar.

Ett samtal mellan tre så intelligenta och insatta människor som Adam Cwejman, Paulina Neuding och Tino Sanandaji är då en frisk fläkta, något som utvecklar och som helt saknar den retorik som annars är vanlig i dessa debatter, trots olika åsikter i frågan.

Något som inte utforskades närmare, men som jag personligen insåg är relevant för debatten, är frågan om vad som är kultur och hur mångkulturellt ett samhälle kan vara och fortfarande fungera väl. Även om det multikulturella samhället förklarats dött av många debattörer, är det givetvis en sanning med minst sagt en modifikation.

För att integreras måste det finnas något man kan integreras i, sade Tino. Det är givetvis sant. Problemet är att fokus för integration legat på fel ställe. Många ser kultur som matkultur eller kläder som det kulturella och det ses som naturligt att det är svenskt midsommarfirande som ska ingå i integrationen av nyanlända. I mina ögon är detta helt ovidkommande.

Den kultur som man som nyanländ kan behöva integreras i gäller grundläggande värderingar så som jämställdhet mellan könen eller att det är oacceptabelt att diskriminera någon på grund av deras sexuella läggning eller annat ovidkommande. 

Punkare och slöjor sida vid sida? Självklart. Kvinnoförtryck och jämställdhet sida vid sida funkar däremot inte.

Problemet är inte att invandrare inte känner till den svenska midsommaren eller våra traditioner kring jul. Det som skapar problem att få ett arbete, eller skapar grogrund för främlingsfientlighet, är bristen på förståelse för och acceptans av de grundläggande värderingarna om mänskliga rättigheter som råder i ett land som Sverige. Historier om hur man som jude känner sig skräckslagen i områden som Rosengård eller Rinkeby, berättelserna om hur en kvinna som går på café ensam eller med sina väninnor får utstå glåpord, utrfrysning eller kanske ännu värre saker, det är dessa saker som är ett hot mot den goda mångkulturen.

Tino sa att kulturdebatten låter som Einsteins teorier; att all kultur anses vara relativ, utom västvärldens och USAs ondska som är konstant. Motståndet mot främlingsfientlighet och föreställningarna att andra ”raser” är underlägsna blir till ett räddhågset motstånd mot all kritik gentemot andra kulturer, även när denna kritik gäller synen på mänskliga rättigheter. Den kritik som kan riktas mot Saudiarabien när de inte låter kvinnor köra bil, blir plötsligt omöjlig när den som ska kritiseras inte bor i Riyadh utan i Rosengård.

En värld där människors fria rörlighet över gränser är en realitet oavsett varifrån de kommer, blir en ouppnåelig dröm så länge det inte ställs krav på att acceptera de grundläggande värderingar som råder i ett samhälle. Det handlar inte om att integreras till den grad att man som muslim börjar äta sill och prinskorv till påsklunchen, utan att alla människors lika värde och frihet respekteras av den som lever i det land där detta är normen. Givetvis underlättas det om dessa grundläggande mänskliga rättigheter blir norm i samtliga länder i världen, något som är det enda rätta på sikt. Tills detta är verklighet måste det dock bli naturligt att acceptera dessa värderingar när man flyttar till ett demokratiskt land, oavsett anledningen till att man flyttar dit. Det är det enda sättet att garantera ett i övrigt mångkulturellt samhälle och det är en stor del i lösningen till att motverka främlingsfientligheten i samhället.

Intressant?

En inte så vacker Bildt

Carl Bildts engagemang i Lundin Oil börjar bli allt mer besvärande. Bristen på klara fakta i ärendet gör inte saken bättre, men lämnar också mycket av kritiken mot Bildt öppen för attacker från olika håll. Frågan är om Sverige kan ha en utrikesminister som genom ett styrelseuppdrag är indirekt misstänkt för att ha varit inblandad i folkrättsbrott.

Carl Bildt har problem - och bara sig själv att skylla.

Lundin Oil var ett debattämne på mångas läppar för några år sedan. Före detta moderatledaren Carl Bildt, som gjort sig ett namn som fredsmäklare i forna Jugoslavien, hade genom sitt styrelseuppdrag i företaget blivit inblandad i tveksamma affärer i Sudan. På den tiden pågick fortfarande inbördeskriget i Sudan och Lundin kritiserades bland annat för att ha anlitat en rebellfaktion för att vakta deras prospekteringsområde. Befogad kritik givetvis. Birgitta Ohlsson, numera EU-minister, var en av dem som kritiserade Bildt.

Bildt lämnade sitt uppdrag 2006. 4 år senare har mycket hänt. Internationella domstolen i Haag har utfärdat en arresteringsorder för Sudans president Omar al-Bashir. Bildt har blivit utrikesminister och nu har Lundin Oils agerande i Sudan blivit föremål för utredning om folkrättsbrott. Utredningen skapar allvarliga problem. Kan Carl Bildt sitta kvar som utrikesminister medan utredningen pågår eller bör han ta time-out eller till och med avgå?

Det ställer såklart till det att det är svårt att få veta vad som egentligen har hänt. Vissa hävdar att Lundin hjälpt de stridande att begå folkmord, andra (inklusive Lundin) hävdar att de förhållit sig neutrala och enbart gjort vad som behövts för utvinning av olja och inte på något sätt lagt sig i politiken. Ytterligare andra ser projekteringen som ett försök att genom ekonomisk utveckling skapa fred och stabilitet i regionen.

Vad är egentligen sant?

Frågan är förmodligen felställd. Det handlar snarast om vilka glasögon man har på sig när man ser på vad som hänt. Det Lundin Oil gjorde kan säkert ha hjälpt vissa av de stridande parterna på olika sätt. Lundin hade också de dåliga omdömet att anlita lokal milis som vakter, milis som redan begått olika folkrättsbrott. Okunnighet om det är säkert en förklaring, men det är fortfarande omdömeslöst. Att ett företag över huvud taget samarbetar med en diktatur är i bästa fall tveksamt och förtjänar granskning. Lundin Oil har därmed själva satt sig i en situation där de öppnat för kritik redan när de investerade i ett land som Sudan. Deras hantering därefter måste framstå som en ond mardröm för deras PR-folk.

Lundin Oil har begått många misstag, det allvarligaste är att inte lägga alla korten på bordet. Det bästa för deras image vore att faktiskt presentera den kompletta bilden så som de ser den och ta ansvar även för de mindre smickrande inslagen. Samtidigt har kritikernas dom varit alltför hård och snar. Vi vet helt enkelt för lite om Lundins agerande för att kunna döma dem. På så sätt är utredningen välkommen, det behöver bringas klarhet i vad som hände och vilka som haft ansvaret för det. Hur mycket visste styrelsen och vilka beslut fattades på eget bevåg av de lokala operativt ansvariga? Vad gjordes och varför? Har agerandet gjort situationen i landet värre, eller kanske rent av bättre? Det är många frågor som måste svaras på i utredningen och den kommer säkerligen ta lång tid.

Kan då Carl Bildt sitta kvar som utrikesminister samtidigt som utredningen pågår? Kanske. Än så länge är det bara en utredning. Normalt sett bör en politiker såklart avgå eller ta time-out om åtal väckts men i vissa fall redan när en förundersökning inletts. I detta fallet är det däremot tveksamt, just då det inte finns en klar grund att stå på vad gäller fakta och rättsläge. Ett styrelseuppdrag i ett bolag som undersöks innebär att förundersökningen egentligen inte är riktad mot den enskilda individen. Därför finns det än så länge utrymme för Bildt att sitta kvar. Förtroendet för regeringen och i förlängningen Sverige när det gäller mänskliga rättigheter kommer dock att skadas av det på sikt. Med tanke på att det är val inom kort är det dock inte omöjligt att Bildt stannar tills dess.

Om det väcks åtal mot Lundin Oil för agerandet under den period då Bildt satt i dess styrelse förändras läget givetvis. Då finns det inte något utrymme för honom att sitta kvar som utrikesminister. Den förtroendekrisen kommer dock inte att komma än på ett tag. Risken är dock att den kommer under nästa mandatperiod. Det bästa vore därför om Carl Bildt lämnade regeringen i samband med valet för att istället lämna plats för en ny chef på utrikesdepartementet. Det vore den bästa lösningen för Sverige och det enda ansvarsfulla sättet att agera.

Det vore därför klädsammast för bilden av Sverige som en förkämpe för mänskliga rättigheter, om Bildt redan nu aviserade att han har för avsikt att avgå efter valet, oavsett valutgång.

Annika Beijbom har skrivit ett utmärkt inlägg för den som vill ha mer fakta och jag har tagit det till hjälp för att hitta fakta för att skriva detta inlägg. Det finns mycket intressant att hitta där.

Uppmärksammad upphovsrätt

Upphovsrätten och lagstiftning kopplad till dess upprätthållande uppmärksammas på olika sätt idag.

Journalisten skriver att HD beslutat att bilder som förekommit på en minimal skärmdump, knappt synliga, ändå ska omfattas av upphovsrätten. Hur någon ska kunna känna igen bilderna, förutom fotografen som visste att de låg på den sidan vid just det tillfälle som skärmdumpen gjordes, är lite oklart. HD dömer förvisso till skadestånd på 1 000 kr enbart, vilket ju säger en del om hur allvarligt just detta ”brott” anses. Själv är jag extremt tveksam till om det är relevant att försvara upphovsrätten i ett sådant fall. Dessutom ger det vidare konsekvenser just vad gäller om bilder på nätet ska anses vara spridda i lagens mening eller inte. Den nya domen säger ”inte”, vilket ändrar hur detta tolkats tidigare av hovrätten.

Läser också att Ephone kräver att en ipred-dom ska skickas för prövning i EU-domstolen. Argumenten är två. Dels att datalagringsdirektivet kräver att information om användare bara lämnas till en myndighet och alltså inte direkt till en upphovsrättsorganisation eller ett förlag. Dels att utlämnande av informationen kan strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (vilket iofs prövas av Europadomstolen, inte EU-domstolen).

Om EU-domstolen efter några års fundering beslutar till fördel för Ephone har vi två rätt intressanta händelser idag. En som innebär att upphovsrätten ska tolkas mycket hårdare än tidigare, en som innebär att de enda metoder man kommit på för att beivra upphovsrättsintrången inte är lagliga.

Är det kanske dags att börja prata om att förändra upphovsrätten i grunden snart?

Intressant?

Trans, en lektion

Jag har upprörts en hel del över hur transpersoner behandlas i Sverige idag. 2010 skriver vi, men ibland undrar man om det inte är 1910. Eller 1510. Det är helt otroligt att människor där ute inte verkar anse att transpersoner har rätt att behandlas som individer utan är något lägre stående. Jag skulle kunna hålla på länge med att berätta om allt som upprör mig i dagens samhälle om detta. Det ska jag dock inte. Däremot ska jag länka till en liten lektion i transsexualism hos Amanda Brihed, en mycket god vän som också upprörs av samma saker. Att hon måste finna sig i att själv bli utsatt för detta gör ju inte saken bättre direkt. Jag har ju tur på så sätt att jag inte behövt utsätta mig för samhällets spott och spe eftersom jag haft turen att födas till mitt rätta kön direkt och kan därför aldrig riktigt förstå exakt vad transpersoner måste genomgå. Vad jag däremot vet är att jag verkligen avskyr det sätt som många av dessa individer behandlas på. Det är skamligt och ovärdigt ett modernt demokratiskt samhälle som säger sig värna om alla människors lika rättigheter.

Läs lektionen. Det tar inte lång tid. Om du efter det tycker att det är rätt att behandla transpersoner som andra klassens människor, kan vi ta diskussionen då.

Läs också: Michael, Jens, Malin, Trollhare, Joakim, Annika.

Intressant?

Islossning på transfronten?

Läser i Expressen om en transsexuell tjej och hennes väg till att få sin identitet bekräftad även av samhället. Hennes berättelse är glädjande, eftersom det verkar som att det mesta gått bra för henne, under hela processen. Just detta är tyvärr få förunnade.

Många är de som varje år genomgår sin könskorrigerande process. Långt ifrån alla gör det problemfritt, snarast tvärt om. Inom vården känner sig många ifrågasatta och det finns fortfarande ett stort tabu inom samhället vad gäller transsexualism. Jag hade ingående och väldigt intressanta diskussioner om just detta i helgen och blev uppdaterad på nya fakta som jag inte kände till. Jag anser mig själv vara tämligen insatt i ämnet, men eftersom jag inte är personligen direkt berörd av det finns det saker jag inte har uppmärksammat.

En av dessa saker är att det, trots vår nya könsneutrala äktenskapslagstiftning, inte går att genomgå en könskorrigering utan att skilja sig från den man är gift med. Det går inte att omvandla äktenskapet om den ena parten byter kön. Hur kan det få vara så år 2010 i Sverige, världens modernaste land enligt många?

En annan är att man tydligen automatiskt utesluts ur Svenska kyrkan om man råkar vara medlem där, något som drabbat minst en bekant till mig. Själv är jag ateist och är inte medlem i kyrkan, men för henne som faktiskt är troende är det något att bry sig om. Det är också obegripligt att ett samfund som pratar om ett allomfattande kärleksbudskap undantar just transsexuella.

Den största konstigheten är att man som transsexuell inte kan frysa ner och spara könsceller för att någon gång i framtiden kunna skaffa sig ett biologiskt barn, genom exempelvis provrörsbefruktning. Till och med i USA, detta konservativa land med kristna fundamentalister som bränner abortkliniker, finns det en man som har behållit sin livmoder och äggledare för att kunna skaffa sig barn på helt biologiskt vis. Varför kan vi inte ens bevilja möjligheten att frysa ner könsceller? Tydligen är det inte heller tillåtet att som transsexuell adoptera, ens efter den könskorrigerande behandlingen (ytterligare en sak jag inte tidigare visste).

Jag måste helt enkelt undra: vad är det människor är rädda för? Varför kan man inte behandla transsexuella som individer, som människor? Det finns mycket i den här världen som jag inte kan identifiera mig med men som jag på något intellektuellt plan ändå förstår resonemanget bakom, hur fel jag än tycker att det är. Just detta, att man försöker behandla transsexuella som om de inte finns och som om de inte är människor, kan jag däremot inte ens förstå intellektuellt, hur mycket jag än försöker. Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur någon kan tycka att en människa har förverkat sin mänsklighet och sina mänskliga rättigheter, bara för att individen i fråga har råkat födas i fel kön. Det är för mig helt obegripligt och ett totalt mysterium.

Expressens artikel hoppas jag kan inspirera till islossning i dessa frågor. Attityden i samhället måste förändras, sjukvården måste bli bättre på att hantera dessa människor med respekt, värdighet och med bästa möjliga behandling. Framför allt måste könstillhörighetsutredningen, som just nu samlar damm i en byrålåda på socialdepartementet eftersom de enda förslag KD kan tänka sig att lämna i proposition inte motsvarar något som skulle röstas igenom i riksdagen, plockas fram och genomföras på ett liberalt och människovärdigt sätt.

Jag kommer fortsätta att hoppa på glaciären, som trycker ner transfrågorna, med ishacka och hårtork. Jag hoppas att vi är fler som vågar stå upp och säga ifrån.

Idag skriver Sören Juvas också om transfrågorna, på Politikerbloggen.

Intressant?

Trist men inte oväntat

Alldeles nyss dök det upp i medierna: det afghanska valet ställs in. Det beror helt enkelt på att sittande presidentens huvudutmanare, Abdullah Abdullah, har dragit tillbaka sin kandidatur. Därmed blir det ingen andra omgång av valet och Hamid Karzai kan sitta kvar.

Tyvärr är det inte helt oväntat. Redan när det stod klart att Karzai inte fått den nödvändiga majoriteten så konstaterades det från alla håll att en andra omgång inte var önskvärd. Den första omgångens säkerhetsproblem med talibanattacker och dessutom ett omfattande valfusk, gjorde att ingen ville ha en repris på det hela. Genom att Abdullah nu hoppar av blir det heller ingen andra omgång. Det är kanske bra för sittande administration och för de säkerhetsstyrkor som finns på plats, men inte bra för demokratin. Om man kunnat genomföra en andra omgång, med mindre valfusk och eventuellt med ännu bättre säkerhet, hade demokratin kunnat stärkas. I Afghanistan behövs det, eftersom det inte finns någon lång demokratisk tradition i landet.

Tyvärr finns det ju inget att göra nu utan istället får vi hoppas att säkerhetsläget förbättras och kontrollen av valen utökas till nästa gång, så demokratin kan få en skjuts framåt då. Med tanke på nuvarande utveckling är det dock inte läge att hoppas på några stora förbättringar.

Intressant?