Etikettarkiv: madeleine sjöstedt

Madeleine Sjöstedt som kulturminister

Madeleine Sjöstedt, kultur- och idrottsborgarråd (FP) i Stockholm, är en av de mest kompetenta och duktiga kulturpolitiker som finns i Sverige idag. Hon har en klar och tydlig vision för kultur- och idrottspolitiken, hon vågar ta strider och hon har tagit många bra initiativ för att utveckla kulturpolitiken. Hon är helt klart den starkast lysande stjärnan bland borgerliga kulturpolitiker idag.

Idag tog jag därför ett initiativ som jag har funderat på länge – en kampanj för att föra fram Madeleine Sjöstedt som nästa borgerliga kulturminister, efter en valvinst i september. I praktiken handlar det om att jag idag startade en grupp på Facebook för att driva denna fråga. Visst, det är ”bara” en facebookgrupp, men vi vet av erfarenhet att grupper som blir stora på Facebook faktiskt kan påverka den allmänna opinionen.

Om Madeleine själv vill bli kulturminister vet jag inte. Jag vet att hon älskar kultur- och idrottspolitiken och brinner för frågorna. Jag vet också att hon skulle bli en tokigt duktig minister. Hon har självklart all rätt att tacka nej, om gruppen nu skulle resultera i att hon faktiskt får frågan i september. Jag tror dock att hon har starkt stöd och jag måste ju i alla fall få föreslå det. Alla som känner mig vet att jag inte kan vara tyst.

Intressant?

Nya medier främjar demokratin!

Efter diskussionerna om Carl Bildts bloggande kunde man ha trott att diskussionen om politikers direktkanaler till medborgarna hade lagt sig.

Ingalunda.

Efter att Madeleine Sjöstedt på sin blogg presenterat nyheten om att det inte blir någon tillbyggnad till Stockholms Stadsbibliotek, har det blåst upp till orkan i ankdammen. Roger Mogert (S) är ”chockad och bestört” över att det presenterats på hennes blogg innan det hunnit bli ett enhälligt beslut i fullmäktige om det. I det fallet är det den vanliga politiska avundsjukan över att ett annat parti får uppmärksamhet förstås. Dessutom är det inte speciellt politiskt kontroversiellt att stoppa bygget; det inser man rätt snabbt när man läser medierapporteringen.

Journalisterna är värre ute i sina kommentarer.

Fortsätt läs


Det fria ordets vecka införs i Stockholm

Madeleine Sjöstedt presenterar idag på sin blogg ett nytt demokratiprojekt i Stockholms stad: Det fria ordets vecka. Veckan bygger vidare på en rad tidigare initiativ bl.a. från dåvarande kulturborgarrådet Birgitta Rydell (FP) om författarfristad.

Den nya idén grundar sig på en skrivelse från Roger Mogert (S) till kulturnämnden, där han föreslog att staden skulle införa en dag för det fria ordet. Madeleine Sjöstedt väljer att ta det hela flera steg längre och göra en hel vecka.

Det är sällan jag som demokratikämpe och försvarare av det fria ordet blivit så glad som idag. Det här initiativet markerar tydligt att Sverige och i synnerhet Stockholm alltid står upp för demokrati och mänskliga rättigheter och den här veckan kommer garanterat att i varierande grad reta upp diktaturer som t.ex. Kina, Kuba och Iran. Att det kommit till som ett slags samarbete mellan opposition och majoritet i stadshuset är ännu bättre, då det visar på den breda enigheten och villigheten att samarbeta i viktiga frågor oavsett partibeteckning. Det gör mig varm inombords.

Nu jobbar jag ju förvisso för Folkpartiet liberalerna i Stockholms stadshus, det måste ju sägas, men jag har som princip att aldrig agera som en viljelös megafon för våra borgarråd. Istället är jag försiktig med att visa oreserverad glädje här på bloggen just för att jag jobbar för dem. Idag kunde jag dock inte hålla mig, eftersom det här är ett så pass viktigt och bra initiativ. Madeleine Sjöstedt visar tydligt varför hon förtjänar att stå i politikens frontlinjer. Dessutom ska ju herr oppositionsborgarrådet Mogert äras också, eftersom grundidén kom från honom.

Jag hoppas att fler samarbeten över blockgränserna i viktiga frågor som denna kan komma till stånd. Alltid kan vi hjälpa tystade författare, journalister eller oppositionella i något land genom sådana här saker.

Intressant?

Bra att pröva nya finansieringsformer för kulturen

Kulturpolitik är ett område som jag tycker är väldigt viktigt. Vad jag framför allt tycker är viktigt är att minska den politiska påverkan på kulturen och istället försöka hitta olika sätt för kulturen att själv bestämma. Kulturpolitik är per definition ett sätt för det offentliga att bestämma vilken kultur och på vilket sätt kulturen ska få komma till uttryck. Den konservativa och den socialistiska kulturpolitiken är väldigt lika varandra, båda vill definiera god och dålig kultur. En liberal kulturpolitik däremot, vill låta all kultur få komma till uttryck. I dagens samhälle, där pengar är en ganska avgörande faktor för vilken kultur som kommer att nå ut till publiken, är alternativa finansieringsformer ett av de viktigaste instrumenten för att åstadkomma frihet i kultursektorn.

Ett av de mest grundläggande verktygen är att uppmuntra sponsring av kultur på olika sätt. Idag finansieras någonstans i storleksordningen 2/3 av all kulturverksamhet genom bidrag från stat, landsting och kommuner. Den enskilt största finansiären är statens kulturråd. Kultur som får nobben till finansiering därifrån kan vända sig – nej vänta, det finns ju i princip inga andra stora finansiärer! Det fåtal stiftelser som existerar är väldigt restriktiva med att dela ut pengar. För företag och privatpersoner ska det mycket till för att de ska sponsra kulturen eftersom vi i Sverige varken har en tradition av eller några incitament till att skapa kultursponsring och mecenatsystem.

Jag glädjs åt att höra att Stockholms stadsbibliotek tagit beslutet att hyra ut rotundan till ett förlag. Det är ett steg i rätt riktning, men tyvärr har det genomförts på ett amatörmässigt sätt.

För det första är hyran löjligt låg. 50 000 kr är alldeles för lite för att hyra ut en så pass stor och dessutom hett eftertraktad lokal. För det andra kan man ifrågasätta tiderna. Jag ser inget problem att i undantagsfall stänga lite tidigare för att hyra ur lokalen till privata tillställningar, men det måste alltid tas under noggrant övervägande. Biblioteket är ju där för att låna ut böcker i första hand, något som även Madeleine Sjöstedt påpekat. Kan man ändå garantera att uthyrningen funkar, även om inte låntagarna själva kan ströva runt fritt i rotundan, tycker jag dock att det är helt ok.

Viktigt är också att skydda varumärket Stadsbiblioteket. Därför måste det till principer och rutiner för vem som får hyra och när samt hur mycket det ska kosta. I det här fallet är det t.ex. ett förlag som hyr, något som känns fullkomligt naturligt.

Om sådana regelverk tas fram, ser jag med glädje fram emot att i alla fall en kulturverksamhet har hittat ytterligare en finansieringsform. Sen är det bara kvar att ta tag i resten av kulturvärlden. Med nya finansieringsformer skulle kulturen i Sverige kunna blomstra på många fler sätt än den gör idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Väntat våld från vänsterns autonoma

Davis cup-matchen mellan Israel och Sverige har som bekant blivit ett slagträ i konflikten om Israels agerande i Palestina. Den styrande vänstermajoriteten i Malmö beslutade att mathcen skulle spelas utan publik och Ilmar Reepalu gjorde vad han kunde för att skylla på att säkerheten inte kunde garanteras. Bilden sprack dock direkt när vänsterpartiets representant berättade att det var det bästa man kunde göra när det nu var omöjligt att stoppa ”skammens match”.

Jag är som liberal glad att Madeleine Sjöstedt snabbt gick ut och konstaterade att detta var oacceptabelt och att hon skulle försöka få matchen flyttad till Stockholm och få den spelad med publik. Tyvärr gick nu inte detta och spelarna tvingas vara utan publik.

Den aviserade demonstrationen idag mot Israels agerande i Palestina, som arrangörerna ville ha helt fredlig, urartade mer eller mindre direkt när den ankom till Baltiska hallen. AFA-anhängare, som redan på vägen dit tänt bengaliska eldar och kastat färg, stormade avspärrningarna, vandaliserade polisbilar och började bryta upp gatsten. Polisen upplöste demonstrationen och tre personer greps.

Att på detta sätt låta en tennismatch bli ett slagträ i politiken är skamligt. Det är en sak att förvägra förkastliga regimer att arrangera stora idrottsevenemang som kan ge dem legitimitet och positiv uppmärksamhet, eller för den delen en ”legitim anledning” att städa upp bland oliktänkare och liknande. Men att låta en regims agerande gå ut över idrottsmän, som kanske till och med befinner sig i opposition mot den drivna politiken (för vem har frågat vad tennisspelarna tycker personligen om bosättningarna t.ex?) är fel.

Att, som de autonoma grupperna med AFA i spetsen, dessutom ta till våld mot oliktänkare så som de i princip alltid gör, är etter värre. Genom att själa ta till våld på det sätt som snarare är regel än undantag i deras politiska arbete sätter dem i samma båt som de fascistiska (eller för den delen kommunistiska) förtryckarregimer som de säger sig bekämpa. De använder samma metoder som de mest förkastliga diktaturerna i världen, även om de tack och lov inte har samma resurser och därmed inte kan bedriva samma extrema utrotningskampanjer mot oliktänkande.

De autonoma grupperna måste börja acceptera oliktänkare och bemöta dem med argument. Våld är vad man tar till om man vet att de egna argumenten inte håller.

Jag är ingen varm anhängare av hökarna i Israel. Jag vill å det snaraste ha en tvåstatslösning med fred och respekt mellan folken och länderna i mellanöstern. Denna åsikt rättfärdigar dock inte på något sätt att stoppa ett demokratiskt land från att delta i idrottstävlingar. Skulle man tillåta sig sådana sanktioner måste man i konsekvensens namn även förbjuda Kina, Kuba, Sudan, Zimbabwe och Vitryssland att delta. Vissa skulle även inkludera Ryssland i skaran. Jag tror mer på dialog mellan folk och att sen se till att inte ge förtryckarregimerna några chanser att arrangera stora evenemang.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Bra svar från Madeleine Sjöstedt om Dramaten och Operan

Jag har tidigare kommenterat Madeleine Sjöstedts (FP) utspel om att slå ihop Dramatens och Operans administration och verkstäder. Jag tycker att idén är mycket bra, eftersom det skulle leda till mer scenkonst. Tyvärr håller inte alla med mig och kritiken har varit hård mot förslaget.

Nu bemöter Madeleine kritiken i en artikel på Newsmill. Hon pekar på att det hon föreslår fungerar i Wien och Köpenhamn, så varför inte i Stockholm?

Jag kan rekommendera artikeln, den är välskriven, saklig och bemöter all saklig kritik som framkommit på ett bra sätt.

Förhoppningsvis kan hon, genom att inte ge upp denna strid, förmå den konservativa kultureliten att börja tänka lite nytt och förstå fördelarna med vissa samarbeten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Avskeda rubriksättaren på DN Debatt

För andra gången på kort tid har DN Debatt satt en missvisande rubrik på en debattartikel.

Första gången var det Madeleine Sjöstedts förslag om att slå ihop administrationen och verkstäderna för Dramaten och Operan, för att på så sätt frigöra mer pengar till scenkonsten. Rubriken blev ”Slå ihop Dramaten och Operan”. Eftersom kultureliten tydligen slutade läsa direkt efter denna provocerande och missvisande rubrik, blev det stora missförstånd i den efterföljande debatten.

Idag är det moderaternas förslag till ny migrationspolitik som fått en konstig rubrik; ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”. Detta skrivs som ett citat, trots att det inte står någonstans i artikeln att detta ska göras. Förslaget är istället, citat:

Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.

Var står det att man ska återkalla medborgarskap från kriminella? Ingenstans. Däremot medborgarskap som givits på felaktiga grunder. Det är två helt olika saker.

Rubriksättaren på DN Debatt borde avskedas och någon ny, som faktiskt läser vad som står i artiklarna innan sättningen, tillsättas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 030 andra följare