Etikettarkiv: lissabonfördraget

Dags att uppfylla fördragets krav

Sverige gick med i EU den första januari 1995. 15 år senare har vi fortfarande inte uppfyllt alla krav som ställdes på oss i samband med medlemskapet. Det är dags att det görs.

Länder som ansluter sig till EU har en möjlighet att förhandla till sig undantag från vissa regleringar inom EU. När Sverige anslöt sig 1995 förhandlade vi till oss ett enda undantag: att få fortsätta sälja snus trots att det är förbjudet i övriga EU. Det innebär att vi i samband med anslutningen till unionen förband oss att uppfylla alla andra krav som stadgas i fördrag och direktiv. Däribland dåvarande artikel 109, nuvarande artikel 131 i fördraget:

Artikel 131

(f.d. artikel 109 FEG)

Varje medlemsstat ska säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbegripet stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med fördragen och stadgan för ECBS och ECB.

Det har ännu inte hänt i Sverige. I sin senaste konvergensrapport konstaterar den Europeiska centralbanken, ECB, följande:

Den svenska lagstiftningen uppfyller inte alla krav på centralbankens oberoende, förbud mot monetär finansiering och rättslig integration i Eurosystemet. Sverige är en medlemsstat med undantag och måste därför uppfylla alla anpassningskrav enligt artikel 131 i fördraget. ECB konstaterar att Sverige sedan den 1 juni 1998 har haft en skyldighet enligt fördraget att anpassa den nationella lagstiftningen för integration i Eurosystemet. De svenska myndigheterna har under denna tid inte vidtagit några lagstiftningsåtgärder för att rätta till de oförenligheter som beskrivits här och i tidigare rapporter.

Vi har alltså en skyldighet, som medlemsland i EU, att se till att vår lagstiftning uppfyller kraven för integration i Eurosystemet. Det ingår i EU-fördraget och gjorde redan när vi anslöt oss. Vi valde att inte förhandla till oss något undantag från detta. Vi har därför inget annat val än att anpassa vår lagstiftning och att ansluta oss till den europeiska växelkursmekanismen Exchange Rate Mechanism, ERM. Vi måste också på sikt ansluta oss till Euron.

Innan vi kan ansluta oss till Euron måste vi uppfylla kraven på anpassad lagstiftning och ha en stabil valutakurs som uppnås genom att vi ansluter oss till ERM. Därefter tar det ungefär två år innan valutan kan införas från det att vi ansöker om det. Hittills har också EU och ECB accepterat att vi står utanför Eurosamarbetet tills dess att vi har genomfört en folkomröstning med positivt resultat. Att däremot vänta med anpassningar av lagstiftningen och att vänta med anslutning till ERM tills dess att vi har genomfört folkomröstningen vore däremot att slösa med både tid och pengar.

Då vi redan har förbundit oss att ansluta oss till Euron, finns det ingen anledning att fortsätta att vänta. Det är bättre att anpassa vår lagstiftning till de krav som EU ställer på oss och att på så sätt vara beredda den dagen Euron införs i Sverige. Det kommer då att gå snabbare och smidigare den dagen vi känner oss redo att ta steget. I annat fall kommer processen att dra ut på tiden och det kommer att skapa onödiga kostnader. Det är också risk att den svenska ekonomin och handeln skadas på grund av osäkerheten och av valutaspekulation. En sådan situation måste undvikas till varje pris.

Det är oförsvarligt att år efter år fortsätta att bryta mot det grundläggande fördrag som vi godkänt vid vårt inträde i unionen och därefter fortsatt att godkänna varje gång ett nytt fördrag antagits. Artikeln har inte förändrats och inte ens varit uppe för diskussion. Trots det låtsas svenskarna som om den inte finns. Hittills har vi kommit undan med kritik i de årliga rapporterna från ECB, men det finns all möjlighet att Sverige dras inför EG-domstolen om inställningen från ECB och EU-kommissionen skulle komma att ändras. Därför borde Sverige så snart som möjligt, praktiskt sett under nästa mandatperiod, genomföra de nödvändiga anpassningarna av vår lagstiftning och ansluta sig till ERM. Då är vi redo den dagen vi väljer att genomföra en ny folkomröstning för att kunna införa den gemensamma valutan och ta vårt sista steg in i den varma europeiska gemenskapen.

Intressant?

Debut på Europaportalen

Idag flimrade mitt första inläggEuropaportalen fram ur etern. Bara ett kort konstaterande, men kanske läsvärt ändå. Handlar om Acta och att Lissabonfördraget visat en av sina styrkor när nu parlamentet ställt krav på kommissionen. Läs och njut, som en god vän brukar skriva sist i sina blogginlägg.

Intressant?

Nej till SWIFT

Efter dramatik, där Hilary Clinton personligen försökt övertyga ledamöterna om motsatsen, röstade EU-parlamentet idag nej till SWIFT. Liberalerna i ALDE var väldigt aktiva i ställningstagandet, men även de gröna och den socialistiska gruppen (undantaget Spanien) var emot avtalet. Argumentationen kring varför det är fel går att hitta exempelvis hos Mark Klamberg.

Det är glädjande att den personliga integriteten vunnit för en gångs skull, även i parlamentet. Det är delvis en direkt följd av Lissabonfördraget, som ger parlamentet mer makt. Utan Lissabon hade kommissionen haft mer att säga till om i denna fråga. Att kommissionen underlåtit att följa fördraget genom att inte ge parlamentet all den information det har rätt till gör ju inte saken bättre.

Nu får vi se hur utvecklingen blir. Det ryktas om att USA kommer att försöka få till stånd bilaterala avtal med Nederländerna och Schweiz. Kanske sker det, kanske inte. Huvudsaken är att EU äntligen ställt sig upp och sagt att det inte är acceptabelt att ge upp mer frihet och personlig integritet, ens i kampen mot terrorismen.

Läs också Lena Ek, Per Ankersjö, Rick Falkvinge, HAX, Opassande, Olof Bjarnason, Mark Klamberg, Lena Ek 2.


Lissabon får grönt ljus av Tjeckien

Äntligen kommer det efterlängtade beskedet; Tjeckiens författningsdomstol har godkänt Lissabonfördraget och därmed förväntas president Vaclav Klaus skriva under inom kort. Klaus är den sista av EU:s stats- och regeringschefer som behöver ratificera fördraget för att det ska kunna träda ikraft.

För oss som tror på EU som en stark internationell kraft som kan arbeta för fred och demokrati är detta riktigt goda nyheter. En utvidgning av EU skulle nästan omöjliggjorts om Lissabon fallit. Enligt gällande fördrag får nämligen inte EU växa mer. Det hade kanske gått att få igenom ett mindre tillägg till fördragen, men då hade det krävts helt nya förhandlingsrundor och utvidgningen hade dröjt. Dessutom gör Lissabonfördraget att det blir lättare att fatta beslut, eftersom många frågor nu undantas från konsensuskravet. Tyvärr är frågan om var Europaparlamentet ska sitta inte en sån fråga, så vi kommer fortsätta tvingas betala med skattemedel och stora koldioxidutsläpp för att parlamentet ska kunna flytta fram och tillbaka mellan Bryssel och Strassbourg ännu ett tag.

Ytterligare fördelar är att maktfördelningen mellan Europaparlamentet och nationella/regionala parlament klargörs. Viss makt flyttas till EU-nivå, medan annan flyttas ner till de nationella parlamenten. De nationella parlamenten får också ökade rättigheter att avvisa EU-lagstiftning som de anser vara oförenliga med t.ex. EG-rätten. På detta sätt stärks medborgarinflytandet och EU blir mindre av en centralstyrd elitistisk sammanslutning. Förvisso hävdar många EU-motståndare motsatsen, men allt som oftast har de missförstått det nya fördraget, alternativt använder sig av skrämseltaktik utan grund i verkligheten.

Jag ser fram emot ett bättre fungerande EU som kan börja jobba mer för sina medborgare och medlemsländer, på ett effektivare sätt.Visst, ibland kommer vi att få acceptera beslut som vi inte gillar, när den nationella vetorätten försvinner på många områden, men det är så demokrati fungerar.

Intressant?

Imorgon avgörs EU:s framtid

Imorgon, fredag 2 oktober, folkomröstar Irland en andra gång om Lissabonfördraget. Fördraget är avgörande för om EU kommer att utvecklas till en stark demokratisk maktfaktor på världsscenen, eller om utvecklingen kommer att gå mot irrelevans och stagnation. Utan Lissabon är förutsättningarna för utvidgning av EU kraftigt begränsade. Dessutom kommer maktdelningen mellan parlament, kommission, ministerråd och nationella parlament fortsätta vara väldigt sned. EU har helt enkelt inte hängt med och det är därför ett nytt fördrag behövs.

Tyvärr handlade förra omröstningen på Irland dels om ett missnöje med sittande regering, dels om rädsla för en massa saker som över huvud taget inte står med i fördragstexten så som EU-gemensam minimilön och påtvingad fri abort. När Irland nu folkomröstar igen har kommissionen givit sina garantier för att saker som inte står i Lissabonfördraget inte heller ska påtvingas irländarna. Logiskt, men tydligen måste det sägas.

Om Irland röstar ja imorgon, kommer Lissabon sannolikt att slutgiltigt ratificeras under 2010. Det är dock bråttom, för efter det brittiska valet när Tories kommit till makten (någon annan möjlighet är svår att se) kommer de att vägra skriva under Lissabonfördraget om det hamnar på deras bord.  Om Irland säger nej finns det två huvudalternativ till utveckling. Antingen stagnerar EU och förlorar inflytande och möjligheter, eller så tar Frankrike m.fl. initiativ till ett A- och ett B-lag inom EU. Ingendera utvecklingen är önskvärd. EU måste utvecklas, maktdelningen mellan EU:s institutioner och nationella parlament måste bli tydligare och framför allt måste vi avskaffa kravet på total enighet i alla frågor. Det är denna nationella vetorätt som ställt till med mycket genom EU:s historia. Urvattnade fördrag och långbänkar orsakas av att man ska ha konsensus. Hur skulle Sverige ha fungerat om vi t.ex. hade varit tvungna att ha varje enskild landshövdings godkännande för att genomföra lagstiftning?

Läser också att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är på plats för att kampanja för nej-sidan. Det är inte konstigt; SD vill definitivt inte ha öppna gränser för människor från t.ex. forna östblocket. Ju mer EU och Schengen utvidgas, desto fler människor kommer ju att kunna komma hit utan pass och visum. Förhoppningsvis får SD även här se sig slagna och acceptera att vi faktiskt öppnar våra gränser för de människor som vill komma hit och bidra till samhällsutvecklingen.

Jag hoppas att Irland röstar ja till framtiden och Lissabon imorgon, så EU kan fortsätta att utvecklas och bli en demokratisk aktör på världsscenen och motvikt till diktaturerna i världen.

Läs också Per Altenberg.

Intressant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare