Vad menar Ilmar Reepalu?

Ilmar Reepalu hamnade i hetluften när han beslutade att en tennismatch mellan Sverige och Israel, som spelades i Malmö, inte skulle få ha någon publik. Madeleine Sjöstedt, kultur- och idrottsborgarråd (FP) i Stockholm, försökte då få matchen flyttad till huvudstaden men tvingades att ge upp idén då det inte gick att ordna med så kort varsel.

Ilmar Reepalu är nu igång igen och vägrar att ta avstånd från den våg av våldshandlingar med antisemitiska förtecken som sköljer över Malmö för tillfället. Adam Cwejman, förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet, är bra och tydlig i sitt ifrågasättande och jag undrar precis som han om Mona Sahlin tänker ta avstånd från Reepalu. (Adam har också samlat ihop länkarna till samtliga av Skånskans artiklar.) Paulina Neuding, nybliven chefredaktör för magasinet Neo, skriver om frågan på Expressens debattsida. Madeleine Sjöstedt är självklart ute i debatten igen. Överallt kryllar det av reaktioner på Reepalus uttalanden.

Frågan är, varför uttalar han sig som han gör? Menar han att judar som inte aktivt tar ställning mot Israels krig i Gaza får skylla sig själva om de blir förföljda? Hur ska i så fall förföljarna veta om just den de förföljer har tagit avstånd eller inte? Ska man sätta på sig en grön davidsstjärna på rockslaget om man gjort det och en gul om man inte gjort det, så alla vet? Det verkar tämligen orimligt även för att komma från Reepalu, men vad ska man tro? Han anser att varken sionism eller antisemitism är acceptabelt, men att jämställa dessa två, som han tycks göra, är ett stort misstag, även om sionismen också är en speciell ideologi i sin egen rätt. Att intervjun dessutom publiceras på den internationella minnesdagen för förintelsen, kan inte ses som annat än en provokation.

Exakt vad Ilmar Reepalu faktiskt menar kommer nog bli svårt att få veta. Frågan är som sagt om socialdemokratin i övrigt står bakom hans uttalanden eller om också de har nått sin gräns.

Andra som skriver är Seved Monke, Rasmus Jonlund och Gulan Avci.

Intressant?

Väntat våld från vänsterns autonoma

Davis cup-matchen mellan Israel och Sverige har som bekant blivit ett slagträ i konflikten om Israels agerande i Palestina. Den styrande vänstermajoriteten i Malmö beslutade att mathcen skulle spelas utan publik och Ilmar Reepalu gjorde vad han kunde för att skylla på att säkerheten inte kunde garanteras. Bilden sprack dock direkt när vänsterpartiets representant berättade att det var det bästa man kunde göra när det nu var omöjligt att stoppa ”skammens match”.

Jag är som liberal glad att Madeleine Sjöstedt snabbt gick ut och konstaterade att detta var oacceptabelt och att hon skulle försöka få matchen flyttad till Stockholm och få den spelad med publik. Tyvärr gick nu inte detta och spelarna tvingas vara utan publik.

Den aviserade demonstrationen idag mot Israels agerande i Palestina, som arrangörerna ville ha helt fredlig, urartade mer eller mindre direkt när den ankom till Baltiska hallen. AFA-anhängare, som redan på vägen dit tänt bengaliska eldar och kastat färg, stormade avspärrningarna, vandaliserade polisbilar och började bryta upp gatsten. Polisen upplöste demonstrationen och tre personer greps.

Att på detta sätt låta en tennismatch bli ett slagträ i politiken är skamligt. Det är en sak att förvägra förkastliga regimer att arrangera stora idrottsevenemang som kan ge dem legitimitet och positiv uppmärksamhet, eller för den delen en ”legitim anledning” att städa upp bland oliktänkare och liknande. Men att låta en regims agerande gå ut över idrottsmän, som kanske till och med befinner sig i opposition mot den drivna politiken (för vem har frågat vad tennisspelarna tycker personligen om bosättningarna t.ex?) är fel.

Att, som de autonoma grupperna med AFA i spetsen, dessutom ta till våld mot oliktänkare så som de i princip alltid gör, är etter värre. Genom att själa ta till våld på det sätt som snarare är regel än undantag i deras politiska arbete sätter dem i samma båt som de fascistiska (eller för den delen kommunistiska) förtryckarregimer som de säger sig bekämpa. De använder samma metoder som de mest förkastliga diktaturerna i världen, även om de tack och lov inte har samma resurser och därmed inte kan bedriva samma extrema utrotningskampanjer mot oliktänkande.

De autonoma grupperna måste börja acceptera oliktänkare och bemöta dem med argument. Våld är vad man tar till om man vet att de egna argumenten inte håller.

Jag är ingen varm anhängare av hökarna i Israel. Jag vill å det snaraste ha en tvåstatslösning med fred och respekt mellan folken och länderna i mellanöstern. Denna åsikt rättfärdigar dock inte på något sätt att stoppa ett demokratiskt land från att delta i idrottstävlingar. Skulle man tillåta sig sådana sanktioner måste man i konsekvensens namn även förbjuda Kina, Kuba, Sudan, Zimbabwe och Vitryssland att delta. Vissa skulle även inkludera Ryssland i skaran. Jag tror mer på dialog mellan folk och att sen se till att inte ge förtryckarregimerna några chanser att arrangera stora evenemang.

Läs även andra bloggares åsikter om israel, tennis, malmö, ilmar reepalu, reepalu, madeleine sjöstedt, dc-matchen, afa, autonoma, demonstration, liberal, palestina, mellanöstern, tvåstatslösning

Björklund angriper Sahlin och lanserar jämställdhetssatsning

Jan Björklund inledningstalar på Liberalt riksmöte 2009

Jan Björklund har precis hållit sitt inledningsanförande på Liberalt riksmöte i Linköping, ett tal som emottogs väl av liberalerna i salen (föga förvånande, antagligen). Linjen för talet var ”Ja till Europa” och budskapet var tydligt: Folkpartiet säger ja till Europa och vi står för det.

Höjdpunkterna i övrigt är lätta att sammanfatta.

Att Björklund redan tidigt uppmanade Mona Sahlin att ta avstånd från Ilmar Reepalu och sade att Reepalu var antingen aningslös eller ansvarslös kändes mycket uppfriskande. Hela debaclet kring tennismatchen mellan Sverige och Israel är upprörande och skrämmande nära antisemitism.

Klargörandet att EU:s jorbrukspolitik, CAP, måste göras om från grunden och de idiotiska exportsubventionerna avskaffas, fick spontana applåder från publiken; CAP är den största nageln i ögat på liberaler i Europa och skadar inte bara EU utan även utvecklingsländerna dit exporten går.

Glädjande är också att Björklund lanserade en ny politik för att öka jämställdheten. På en presskonferens som pågår just nu presenterar han, Nyamko Sabuni och Helene Odenjung sitt förslag att införa ytterligare skatteavdrag på hushållsnära tjänster för barnfamiljer. Genom denna kommer 3/4 av kostnaden att vara avdragsgill för de familjer som avdraget riktar sig till. Detta är ett förslag som känns helt rätt i tiden och som dessutom hjälper en hårt belastad, både ekonomiskt och arbetsmässigt, grupp i samhället.

Nu väntar seminarier under eftermiddagen när riksmötet nu kommit igång på riktigt. Förhoppningsvis kommer det presenteras mycket fler bra liberala initiativ och idéer under helgen.

Läs även andra bloggares åsikter om jan björklund, björklund, nyamko sabuni, nyamko, sabuni, helene odenjung, odenjung, liberal, liberalt riksmöte, folkpartiet, folkpartiet liberalerna, jämställdhet, cap, eu, europa, sahlin, mina sahlin, reepalu, ilmar reepalu, israel, tennis