Etikettarkiv: FRA

För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli?

Förslaget till FRA-lag är inne på version 2.1 och fortfarande har den inte blivit bra. Nu har den dock gått igenom riksdagens utskott och omröstning väntar 14 oktober. Visst, för var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra.

Visst, det finns flera bra förslag i den nya propositionen. Syftet med signalspaning klargörs, myndigheten som ska kunna ge tillstånd specificeras närmare och en domstol måste ge klartecken innan signalspaning i kabel får bedrivas. De fluffiga skrivningar som kunde ge FRA tillstånd till signalspaning på nästan vilka grunder som helst är borta.

Fortfarande är problematiken kvar vad gäller trafikdata mellan svenska medborgare. Även om lagen stipulerar att alla sådana data ska förstöras så snart det upptäcks att de gäller personer inom landet, så är skadan redan skedd. Dessutom kan dessa uppgifter, eftersom de en gång insamlats och kanske granskats av handläggare innan de förstörs, missbrukas. Kännedomen om uppgifterna går inte att utplåna ur minnet på enskilda människor (varför har vi inte sådana där praktiska minnesblixtrare som de har i Men in Black?).

Vi har också problemen med ändamålsglidning. När lagen och övervakningen väl är på plats, kan den komma att utvidgas till att gälla även andra förhållanden än sådana som har med främmande makt att göra. Bl.a. Seved Monke påpekar detta. Tekniken kommer att finnas på plats och det kommer att vara extremt lätt att utnyttja den för andra syften. Den aspekten måste alltid begrundas så snart integritetsintrång görs. I vissa fall är det en risk man måste vara villig att ta, i andra fall inte. Oavsett måste man se till att kringgärda integritetsintrånget med ett regelverk som försöker förutse ändamålsglidning och gör vad som går för att förhindra det.

Samtidigt som jag starkt ogillar FRA-lagen och den massövervakning som FRA kan genomföra, är jag hård på att vi inte ska riva upp hela lagen och börja om från början med utredningar. Självklart måste det till en utredning som kan göra lagstiftningen otroligt mycket bättre. Men till skillnad från Henrik Alexandersson, Niklas Frykman, Sebastian Hallén, Calandrella, Mona Sahlin m.fl. så anser jag att vi måste ha en lagstiftning (oppositionens krav på att riva upp lagstiftningen är dessutom ett spel för gallerierna; ingen är så sugen på övervakning av medborgarna som socialdemokraterna, med möjligt undantag för en del moderater). Effekten av att inte ha en lagstiftning alls är att det skulle möjliggöra för FRA att genomföra vilken signalspaning som helst i kabel. Genom att det inte skulle vara reglerat alls, öppnas möjligheten för dem att missbruka de tekniska möjligheter till spaning som de redan har. Vem skulle kunna hävda att de begått ett lagbrott när ingen direkt lagstiftning finns?

FRA-lagstiftningen i version 2.1 är fortfarande oacceptabel utifrån ett integritetsperspektiv och en utredning måste skyndsamt tillsättas för att utarbeta en ny lag. Tills vidare är det dock viktigt att vi i varje fall har en lagstiftning på plats som, förvisso otillräckligt, reglerar vad FRA får och inte får göra. Alternativet, med ett osäkert rättsläge som skulle kunna utnyttjas av FRA, är faktiskt ännu värre.

Intressant?

Klamberg om signalspaning för polisen

Idag presenterades utredningen om hur Säpo och den vanliga polisen ska kunna få tillgång till signalspaningsmaterial från FRA. Det som verkar bra är att det ska vara svårt för dem att få tillstånd och att informationen ska vara kraftigt begränsad. Jag är dock själv inte så bra påläst i detta ännu, utan konstaterar istället att Mark Klamberg som vanligt har gjort en bra analys. Så, utan vidare krångel, ger jag ordet till Mark genom att länka till hans inlägg.

Intressant?

Sluta skilja mellan elektronisk och analog kommunikation!

Den personliga integriteten kränks mer och mer när det gäller digitala kommunikationsmedel. Datalagring, IPRED, FRA och en massa andra lagar upprör människor och framför allt oss liberaler. Nu är det dags för de politiska partierna att en gång för alla bestämma sig för en enda linje vad gäller integritetskränkningar oavsett medium.

Låt mig förklara genom ett exempel.

Datalagringsdirektivet kräver att uppgifter om vem som kommunicerat med vem ska lagras i sex månader. Det gäller mobiltelefoner och e-post bland mycket annat. FRA-lagen tillåter FRA att titta på elektronisk kommunikation mellan individer. Inget av detta gäller dock för pappersbrev eftersom det i Sverige råder brevhemlighet. Det här rimmar väldigt illa om man vill vara konsekvent. Så som lagstiftningen utvecklas skapas en klyfta mellan ”den äldre generationen” (som många riksdagspolitiker tillhör) och ”den yngre generationen” (dvs unga väljare och kommande förstagångsväljare). Det blir extra tydligt när klassiska medier som den äldre generationen använder inte ingår i övervakningssamhället, men de digitala medier som ungdomar använder är de som extra mycket ska granskas, lagras och övervakas.

Nu är det dags att riksdagsledamöterna och statsråden bestämmer sig.

Vill de ha ett övervakningssamhälle, ja då måste de låta övervakningen sträcka sig även till pappersbrev. Låt Posten ta kostnaden för den lagring av trafikdata som krävs (precis som man tänker låta bredbands- och mobiloperatörer bekosta lagringen av de digitala trafikdata som staten vill ha men som deras kunder inte vill ha) och se till att installera genomlysningsapparater för alla brev som går över landets gränser, så FRA kan få titta på den kommunikationen också.

Är de inte villiga att installera dessa typer av övervakning, då kan de heller inte med gott samvete fortsätta argumentera för övervakning av den elektroniska kommunikationen. Då måste ledamöterna ta bestämt avstånd från den utbredda övervakningen av digitala kommunikationsmedia som de just nu håller på att införa.

Min fråga till Sveriges samtliga riksdagsledamöter är nu: vilken av dessa två linjer väljer ni?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Petra Mede mot FRA!

Petra Mede gjorde just ett politiskt utspel i direktsänd TV och tyckte att FRA-lagen var storebrorsfasoner.

Mys. Nu gillar jag Petra ännu mer än jag gjorde innan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ny prövning av datalagringsdirektivet?

EG-domstolen avvisade häromdagen ett överklagande från bl.a. Irland beträffande datalagringsdirektivt. Irland hävdade att beslutet fattats på felaktiga grunder; frågor rörande den inre marknaden kräver kvalificerad majoritet medan frågor rörande juridik och polisiärt samarbete kräver enhällighet i ministerrådet. Genom att frågan behandlades som rörande den inre marknaden kunde direktivet gå igenom trots nej-röster från Irland och Slovakien. EG-domstolen avvisade dock detta.

Nu verkar det som att det kommer en ny chans. Norge har bestämt sig för att dra direktivet inför Europadomstolen med hänvisning till att det bryter mot Europakonventionen. Dessutom kommer den svenska så kallade FRA-lagen dras inför sagda domstol på samma gång.

För oss motståndare mot datalagringsdirektivet och som dessutom är kritiska till hur FRA-lagen har formulerats hittils är detta goda nyheter. Det finns en helt klart realistisk chans att Europadomstolen dömer till Norges fördel i detta. Jag är ingen jurist så jag kan inte uttala mig om hur stor chansen är, men att den finns där står helt klart. Det som vi kan hoppas på just nu är att Europadomstolen beslutar att datalagringsdirektivet inte får implementeras i några fler länder förrän utslaget har kommit. Detta skulle köpa oss tid att skapa en opinion mot det bland EU:s medborgare och få direktivet upphävt inom EU.

Europaprojektet bygger på sunda tankar och idéer, även om de missbrukas ibland eller till och med behändligt glöms bort när det passar. Nu är det upp till bevis att EU och Europaprojektet faktiskt fungerar. Europa grundar sig på värderingar som frihet, öppenhet och tolerans. Massövervakning och integritetskränkningar hör inte hemma i det EU jag tror på. Det är dags att slänga Bodströms idiotiska övervakningsidéer på den EU-historiska sophögen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Vem ska övervaka övervakarna?

Det börjar bli dags att börja utse dem som ska hålla koll på FRA. En av de personer som torde vara självskriven för detta arbete och som dessutom fått många nomineringar från sin egen riksdagsgrupp är Camilla Lindberg. Trots detta, fick jag höra av henne igår, har Folkpartiet liberalernas gruppledare i riksdagen tagit bort henne från nomineringslistan. Varför? Den enda motivering som hörts är att hon är för kritisk mot FRA.

För kritisk mot FRA? Är det något negativt när man kritiskt ska granska vad de håller på med? Jag skulle snarast säga att det var ett krav, att ingen granskare skulle få vara odelat positiv till verksamheten. Visst, man måste ha både företrädare och motståndare inblandade i granskningen, för att få ett nyanserat synsätt. Däremot är det en risk om man har folk som går in med inställningen att det inte finns några fel. Dessutom borde det vara självklart att Camilla, som Alliansens största kritiker av FRA-lagen, ska ingå i granskningsnämnden.

Det är dags att lägga personliga konflikter bakom sig och inse att Camilla är en av de bäst lämpade för denna sammanslutning. Bakläxa till Johan Pehrson.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Om staten läste våra brev

Det är dags att sätta den så kallade FRA-lagen i lite perspektiv, på ett sätt som även våra äldre riksdagsledamöter kan förstå. E-post är den nya tidens brev och många i vår riksdag håller brevhemligheten helig. Låt oss alltså ta en titt på hur det skulle gå till om e-posten och breven fungerade på samma sätt.

Föreställ dig att riksdagen givit den civila myndigheten Försvarets Brevanstalt, FBA, tillåtelse att söka igenom alla brev i jakt på terrorister och andra yttre hot mot landet. I fallet med datatrafiken och FRA gäller det all trafik som passerar landets gränser, men eftersom även mail som går från avsändare till mottagare inom landet kan passera landets gränser får vi i vårt hypotetiska brev-fall låta FBA gå igenom samtliga brev som distribueras av Posten och City-mail (alla operatörer ska dela med sig av datatrafiken). Dessutom går mycket datatrafik från utlandet genom Sverige, vilket vi i detta hypotetiska fall representerar med att Ryssland kör långa tåg med post till Sverige för vidare distribution till andra länder, eftersom de i detta scenario inte har någon egen flygplats.

Alla brev som rör sig inom Sverige gås igenom av FBA. Eftersom man inte bör öppna breven, i alla fall inte om det inte finns någon misstanke om yttre hot mot landet, använder man en röntgenutrustning. Man genomlyser alla brev och använder OCR-system (optical character recognition) för att analysera vad som står i breven. Genom att mata denna data genom ett filter i kraftfulla datorer tar man reda på vilka brev man vill titta närmare på. Dock gås alla brev igenom i jakt på eventuella hot. Förutom att detta tar tid och att man också gör intrång i alla individers brevhemlighet, är det resurskrävande och därmed kostsamt. Att man dessutom tar in alla inhemska brev i systemet innan man åter kastar dem för att de inte har med yttre hot att göra, är ytterligare en belastning och ett intelligensbefriat intrång i brevhemligheten.

Terrorister och främmande makter är inte dumma. Måste brev nödvändigtvis skickas med vanlig postgång (eller det öppna internet) lägger man givetvis in tunna bly-plåtar för att stoppa röntgenstrålarna (läs: kryptering av datatrafiken). Röntgenstrålarna kan inte tränga igenom bly, lika lite som någon underrättelsetjänst idag kan knäcka krypteringar utan att ha tillgång till de korrekta nycklarna. Därmed har större delen av den information man faktiskt vill åt gått förlorad.

Ett annat sätt som speciellt främmande makt kan använda sig av är att skicka post i diplomatsäcken. Denna har ingen rätt att genomsöka. På samma sätt finns på många håll nationella nätverk där det bara går hemlig trafik, trafik som aldrig har en chans att passera det öppna internet. Denna trafik går inte att komma åt hur mycket man än spanar.

Varje brev har en adressat, och i många fall även en avsändare. Genom att titta på dessa kan man relativt enkelt avgöra om det över huvud taget är så att brevet rör sig mellan mottagare i utlandet eller inte. På samma sätt är det med e-post; det finns i varje protokoll en avsändare och mottagare i form av en ip-adress eller en e-postadress. Om brevet passerar olika stationer stämplas det med en poststämpel, ett e-postmeddelande får tillägg i protokollet om vilken väg det har gått för att hamna där det hamnar. På så sätt ser man alltid avsändare och vilken väg det gått.

För att underlätta för vår underrättelsemyndighet FBA skulle vi kunna sortera ut bara de brev som har adressat och mottagare i utlandet och inte låta dem genomlysa brev som passerar inom landets gränser. Ett ytterligare sätt att minska deras intrång i den personliga integriteten, och även arbetsbelastningen för röntgenmaskinerna, vore att bara låta deras datorer lysa igenom brev som är på väg till eller från särskilda adressater eller länder. Appliceras detta på den digitala kommunikationen skulle man kunna låta ett filter sitta redan på operatörssidan som bara låter FRA ta del av kommunikation som uppfyller väldigt speciella kriterier.

Genom att inte ens låta myndigheten se brev eller kommunikation hindrar man intrång i den personliga integriteten. Att operatörerna kan ha ett sådant filter innebär inte ett intrång i den personliga integriteten, de har redan tillgång till kommunikationen för att de ska kunna sköta sin uppgift och de har heller ingen polis- eller militärmakt – ett nog så viktigt faktum i sammanhanget.

Eftersom man bara tillåter myndigheten, FBA eller FRA, att få viss specifik kommunikation försvårar man också för eventuella individer inom myndigheten som skulle kunna få för sig att använda kommunikatinoen på fel sätt. Finns brev eller data tillgängligt finns alltid möjligheten att någon plockar upp något som egentligen skulle ha kastats, för att använda för egna syften. Sitter filtret hos operatören och styrs av riksdagsbeslut, stryps tillgången på överflödig information. I vårt brev-fall skulle det handla om att installera avläsaren i sorteringsmaskinerna och bara låta dem lysa igenom de brev som uppfyllde vissa krav på adressat och avsändare, samt att bara lysa igenom de brev som kom med tåg från Ryssland och helt strunta i de brev som lades på låda inom landets gränser alternativt var adresserade till personer i landet.

Om ett brev fastnade i filtren trots allt detta skulle det behöva plockas ut och öppnas för att man skulle kunna gå igenom innehållet i detalj. Om man då märker att det inte gäller något som berör myndighetens uppdrag, stänger man det igen och skickar med en ursäkt till mottagare och avsändare. Det skulle ju också vara ganska uppenbart om ett brev sprättats upp längs vägen vilket skulle göra alla drabbade medvetna om vad som hänt. Skulle det vara känslig information i ett brev finns det säkert sätt att förhindra mottagaren från att inse att något hänt längs vägen. Vad gäller elektronisk kommunikation kan man inte se på något sätt om någon läst det längs vägen, därför behövs regelverk som tvingar myndigheten att berätta för alla som fått sin kommunikation kartlagd och läst oavsiktligt att så har skett.

Jag hoppas att denna jämförelse har lämnat en viss besk eftersmak för den som inte tidigare gjort detta tankeexperiment. Många av våra politiker som gärna signalspanar i kabel och vill ge FRA tillgång till all trafik, skulle aldrig i sina vildaste drömmar kunna ge en myndighet rätt att öppna fysiska brev. Hur man då kan motivera sitt ställningstagande är för mig främmande. Förhoppningsvis ger experimentet också några idéer och tankar om vad det egentligen är som krävs för att göra FRA-lagen tillfredsställande ur integritetssynpunkt. Jag hävdar inte att mitt exempel är heltäckande. Jag manar bara till eftertanke och att sätta saker i perspektiv innan man fattar förhastade och påskyndade beslut.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 030 andra följare