Etikettarkiv: FRA

Bättre lag hellre än ingen lag

Riksdagen debatterar just nu förslaget till förbättringar av FRA-lagen. Ingendera sidan verkar hittills vara rätt ute.

Oppositionen pratar om massavlyssning och vill riva upp hela lagen. Fördelen med detta är givetvis att FRA inte får operatörernas hjälp med att komma åt trafiken i ledningarna. Nackdelen är att vi därmed får en brist på reglering kring vad FRA får göra med kabelbunden trafik. FRA har ”erkänt” att de signalspanat i kabel innan lagen fanns på plats, genom att själva lyssna efter trafik. Visst, det blir ingen filtrering av all trafik på det sättet, men istället kan de använda den trafik som fastnar i näten på fler sätt än de kan med den lag som nu ligger på bordet.

Alliansens företrädare tycker (med något undantag) att lagen nu är tillräckligt säker ut integritetssynpunkt. Det är också fel. Lagen börjar närma sig vad som är acceptabelt, men bra är det definitivt inte. Det krävs ytterligare förbättringar av lagstiftningen och utredningar kring hur FRA behandlat tidigare signalspaningsmaterial.

Talande för hela debatten är hur låg kunskapsnivån tycks vara hos de politiker som borde vara bäst pålästa, nämligen de i försvarsutskottet som alltså har berett ärendet. Oppositionen har bestämt sig för att lagen är dålig och verkar därför inte tycka att de behöver läsa på. Hade de gjort det kanske de hade sett fler öppningar för att vara konstruktiva. Majoriteten tycks generellt bättre pålästa, men kommer trots det fram till att förbättringarna är tillräckliga. Det kan ju förstås vara deras ärliga uppfattning, det måste ju sägas. De borde dock, om de är så pålästa, förstå kritiken och kunna bemöta den – förutsatt att den framförs konstruktivt och inte bara i form av ett oförsonligt krav på att riva upp redan fattade beslut och kasta ut förslaget som nu ligger på bordet.

Sammantaget borde opposition och majoritet sätta sig ner tillsammans för att utreda vad som krävs för att göra lagen rättssäker och minimera integritetsintrången som skapas. Det bör också utredas vilken effekt lagen har på tredje part, t.ex. Norge vars internettrafik till stora delar måste passera Sverige innan den kommer någonstans, tydligen.

Lösningen är alltså inte att riva upp lagen och låta det råda ett oklart rättsläge under tiden som man utreder. Lösningen är att anta den här lagen tills vidare och sen imorgon bitti sätta sig ner och konstruktiv utreda en förbättring med bred förankring i både de politiska leden och det civila samhällets värderingar. Med lite tur kan vi då få en ny, godtagbar lagstiftning redan till våren.

Alldeles för många andra bloggar om detta förstås, men ett par läsvärda bloggare är Calandrella och Mark Klamberg.

Intressant?

För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli?

Förslaget till FRA-lag är inne på version 2.1 och fortfarande har den inte blivit bra. Nu har den dock gått igenom riksdagens utskott och omröstning väntar 14 oktober. Visst, för var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra.

Visst, det finns flera bra förslag i den nya propositionen. Syftet med signalspaning klargörs, myndigheten som ska kunna ge tillstånd specificeras närmare och en domstol måste ge klartecken innan signalspaning i kabel får bedrivas. De fluffiga skrivningar som kunde ge FRA tillstånd till signalspaning på nästan vilka grunder som helst är borta.

Fortfarande är problematiken kvar vad gäller trafikdata mellan svenska medborgare. Även om lagen stipulerar att alla sådana data ska förstöras så snart det upptäcks att de gäller personer inom landet, så är skadan redan skedd. Dessutom kan dessa uppgifter, eftersom de en gång insamlats och kanske granskats av handläggare innan de förstörs, missbrukas. Kännedomen om uppgifterna går inte att utplåna ur minnet på enskilda människor (varför har vi inte sådana där praktiska minnesblixtrare som de har i Men in Black?).

Vi har också problemen med ändamålsglidning. När lagen och övervakningen väl är på plats, kan den komma att utvidgas till att gälla även andra förhållanden än sådana som har med främmande makt att göra. Bl.a. Seved Monke påpekar detta. Tekniken kommer att finnas på plats och det kommer att vara extremt lätt att utnyttja den för andra syften. Den aspekten måste alltid begrundas så snart integritetsintrång görs. I vissa fall är det en risk man måste vara villig att ta, i andra fall inte. Oavsett måste man se till att kringgärda integritetsintrånget med ett regelverk som försöker förutse ändamålsglidning och gör vad som går för att förhindra det.

Samtidigt som jag starkt ogillar FRA-lagen och den massövervakning som FRA kan genomföra, är jag hård på att vi inte ska riva upp hela lagen och börja om från början med utredningar. Självklart måste det till en utredning som kan göra lagstiftningen otroligt mycket bättre. Men till skillnad från Henrik Alexandersson, Niklas Frykman, Sebastian Hallén, Calandrella, Mona Sahlin m.fl. så anser jag att vi måste ha en lagstiftning (oppositionens krav på att riva upp lagstiftningen är dessutom ett spel för gallerierna; ingen är så sugen på övervakning av medborgarna som socialdemokraterna, med möjligt undantag för en del moderater). Effekten av att inte ha en lagstiftning alls är att det skulle möjliggöra för FRA att genomföra vilken signalspaning som helst i kabel. Genom att det inte skulle vara reglerat alls, öppnas möjligheten för dem att missbruka de tekniska möjligheter till spaning som de redan har. Vem skulle kunna hävda att de begått ett lagbrott när ingen direkt lagstiftning finns?

FRA-lagstiftningen i version 2.1 är fortfarande oacceptabel utifrån ett integritetsperspektiv och en utredning måste skyndsamt tillsättas för att utarbeta en ny lag. Tills vidare är det dock viktigt att vi i varje fall har en lagstiftning på plats som, förvisso otillräckligt, reglerar vad FRA får och inte får göra. Alternativet, med ett osäkert rättsläge som skulle kunna utnyttjas av FRA, är faktiskt ännu värre.

Intressant?

Klamberg om signalspaning för polisen

Idag presenterades utredningen om hur Säpo och den vanliga polisen ska kunna få tillgång till signalspaningsmaterial från FRA. Det som verkar bra är att det ska vara svårt för dem att få tillstånd och att informationen ska vara kraftigt begränsad. Jag är dock själv inte så bra påläst i detta ännu, utan konstaterar istället att Mark Klamberg som vanligt har gjort en bra analys. Så, utan vidare krångel, ger jag ordet till Mark genom att länka till hans inlägg.

Intressant?

Sluta skilja mellan elektronisk och analog kommunikation!

Den personliga integriteten kränks mer och mer när det gäller digitala kommunikationsmedel. Datalagring, IPRED, FRA och en massa andra lagar upprör människor och framför allt oss liberaler. Nu är det dags för de politiska partierna att en gång för alla bestämma sig för en enda linje vad gäller integritetskränkningar oavsett medium.

Låt mig förklara genom ett exempel.

Datalagringsdirektivet kräver att uppgifter om vem som kommunicerat med vem ska lagras i sex månader. Det gäller mobiltelefoner och e-post bland mycket annat. FRA-lagen tillåter FRA att titta på elektronisk kommunikation mellan individer. Inget av detta gäller dock för pappersbrev eftersom det i Sverige råder brevhemlighet. Det här rimmar väldigt illa om man vill vara konsekvent. Så som lagstiftningen utvecklas skapas en klyfta mellan ”den äldre generationen” (som många riksdagspolitiker tillhör) och ”den yngre generationen” (dvs unga väljare och kommande förstagångsväljare). Det blir extra tydligt när klassiska medier som den äldre generationen använder inte ingår i övervakningssamhället, men de digitala medier som ungdomar använder är de som extra mycket ska granskas, lagras och övervakas.

Nu är det dags att riksdagsledamöterna och statsråden bestämmer sig.

Vill de ha ett övervakningssamhälle, ja då måste de låta övervakningen sträcka sig även till pappersbrev. Låt Posten ta kostnaden för den lagring av trafikdata som krävs (precis som man tänker låta bredbands- och mobiloperatörer bekosta lagringen av de digitala trafikdata som staten vill ha men som deras kunder inte vill ha) och se till att installera genomlysningsapparater för alla brev som går över landets gränser, så FRA kan få titta på den kommunikationen också.

Är de inte villiga att installera dessa typer av övervakning, då kan de heller inte med gott samvete fortsätta argumentera för övervakning av den elektroniska kommunikationen. Då måste ledamöterna ta bestämt avstånd från den utbredda övervakningen av digitala kommunikationsmedia som de just nu håller på att införa.

Min fråga till Sveriges samtliga riksdagsledamöter är nu: vilken av dessa två linjer väljer ni?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Petra Mede mot FRA!

Petra Mede gjorde just ett politiskt utspel i direktsänd TV och tyckte att FRA-lagen var storebrorsfasoner.

Mys. Nu gillar jag Petra ännu mer än jag gjorde innan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ny prövning av datalagringsdirektivet?

EG-domstolen avvisade häromdagen ett överklagande från bl.a. Irland beträffande datalagringsdirektivt. Irland hävdade att beslutet fattats på felaktiga grunder; frågor rörande den inre marknaden kräver kvalificerad majoritet medan frågor rörande juridik och polisiärt samarbete kräver enhällighet i ministerrådet. Genom att frågan behandlades som rörande den inre marknaden kunde direktivet gå igenom trots nej-röster från Irland och Slovakien. EG-domstolen avvisade dock detta.

Nu verkar det som att det kommer en ny chans. Norge har bestämt sig för att dra direktivet inför Europadomstolen med hänvisning till att det bryter mot Europakonventionen. Dessutom kommer den svenska så kallade FRA-lagen dras inför sagda domstol på samma gång.

För oss motståndare mot datalagringsdirektivet och som dessutom är kritiska till hur FRA-lagen har formulerats hittils är detta goda nyheter. Det finns en helt klart realistisk chans att Europadomstolen dömer till Norges fördel i detta. Jag är ingen jurist så jag kan inte uttala mig om hur stor chansen är, men att den finns där står helt klart. Det som vi kan hoppas på just nu är att Europadomstolen beslutar att datalagringsdirektivet inte får implementeras i några fler länder förrän utslaget har kommit. Detta skulle köpa oss tid att skapa en opinion mot det bland EU:s medborgare och få direktivet upphävt inom EU.

Europaprojektet bygger på sunda tankar och idéer, även om de missbrukas ibland eller till och med behändligt glöms bort när det passar. Nu är det upp till bevis att EU och Europaprojektet faktiskt fungerar. Europa grundar sig på värderingar som frihet, öppenhet och tolerans. Massövervakning och integritetskränkningar hör inte hemma i det EU jag tror på. Det är dags att slänga Bodströms idiotiska övervakningsidéer på den EU-historiska sophögen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 029 andra följare