Etikettarkiv: Feminism

Säg nej till kvotering för jämställdhetens skull

Det är ingen nyhet att det är ont om kvinnor i toppen, speciellt i näringslivet och akademin. Trots de feministiska rörelsernas framgångar och politikernas olika försök att öka jämställdheten så går det långsamt, även om det definitivt går framåt. Sverige har lyckats bättre än många andra länder i Europa men fortfarande har vi lång väg kvar att gå.

En lösning som många lyfter fram är kvotering. Norge har sedan 2003 en lag om att minst 40% av platserna i bolagsstyrelserna ska vara vikta åt kvinnor. Deadline sattes till 2008. Resultatet har blivit fler kvinnor i bolagsstyrelserna, men inte riktigt de 40% som var målet. Dessutom är det tre gånger större andel kvinnor i styrelserna än det är på exekutiva uppdrag, exempelvis VD-poster. Kvinnor har i alltför stor utsträckning blivit invalda i styrelserna för syns skull, inte på sina meriter. Resultatet har också blivit att mätbara resultat har fallit (Tobin’s Q med i genomsnitt 18%).

Kvotering av den här typen gör i allra högsta grad mer skada än nytta. Bevisen från andra företag, som höjt andelen kvinnor i toppskiktet utan kvotering, är att företag med större jämställdhet också är mer framgångsrika. Det är inte nödvändigtvis så att jämställdheten i sig är den enda faktorn bakom framgången, men det är pikant att frivillig jämställdhet verkar vara lönsam medan kvoterad jämställdhet är dålig. Med minskad lönsamhet är det också lätt för motståndare till jämställdheten att säga ”vad var det vi sa” och ännu aktivare motarbeta kvinnors tillträde till maktpositioner, vilket direkt motverkar syftet med att införa kvoteringen från början.

Det går att dra paralleller till akademins värld. I början av 1990-talet introducerade i Sverige ett antal professurer, som fick namnet Thamprofessurer efter dåvarande utbildningsministern. Dessa var vikta åt kvinnor för att på så sätt öka jämställdheten i den extremt manligt dominerade akademiska världen. Det var ett lovvärt initiativ, men resultatet blev alltför ofta att dessa professorer sågs ned på av sina manlig kolleger och det var många som fick höra att de inte var ”riktiga” professorer, utan bara tillsatta för syns skull. Eftersom deras tjänster skapats mer eller mindre enbart för dem, blev de motarbetade och förlöjligade  i den extremt meritokratiska värld de skulle verka i.

Graf över jämställdheten i bolagsstyrelser och på exekutiva positioner, med Norge i topp på bolagsstyrelserna, Sverige tvåa men med mycket större andel kvinnor på exekutiva positioner. Källa: The Economist

Jämställdheten ser jämförelsevis bra ut i Sverige även utan kvotering. Diagramkälla: The Economist.

I Sverige har vi hittills valt att inte lagstifta om kvotering i bolagsstyrelserna. Trots det visar det sig att vi klarar oss nästan lika bra som Norge på den fronten, samtidigt som vi faktiskt har större andel kvinnor på VD-positioner och andra exekutiva uppdrag. Med andra ord gör vi någonting annat rätt, något som dessutom verkar fungera bättre.

Precis som The Economist skriver, så handlar det mer om livspussel och samhällsattityder. En del i det hela är givetvis barnomsorgen, men det finns många andra delar också. Gemensamt är att kvoteringen enbart behandlar symptomen, medan det vi hittills gjort i Sverige faktiskt till stora delar behandlar sjukdomen och strävar efter att förändra strukturerna i samhället. Det är på den sidan vi måste fortsätta arbetet. Det är klart att kvotering är lättare att sälja som politiskt projekt, eftersom det ger snabba resultat i statistiken, vilket är lätt för medierna att rapportera om. Precis som så mycket annat i politiken är det dock inte de snabba resultaten och sifferexercisen som är det intressanta. Vad som krävs från politiken är långsiktiga, hållbara lösningar som gör att samhället blir självreglerande.

Det är inte lätt att förändra ett samhälle, men politik måste vara att vilja. Det kan aldrig få bli en fråga om en snabb fix som håller till nästa opinionsmätning eller i bästa fall till nästa val. Självklart är det svårare att bedriva politik på det sättet och självklart kommer det ta längre tid att göra karriär i politiken om man arbetar på det sättet. Om vi ska få till stånd hållbara förändringar av samhällsstrukturen är det dock det enda sättet.

Så säg nej till kvotering – för jämställdhetens skull!


Politisk kampanj polisanmäls

Tjänsten Transgenus gör sitt för att sätta fingret på hur könsfixerat samhället idag är. Genom att låta användarna förändra texter på nätet på olika sätt, framför allt genom att förändra ordet ”kvinnor” till ”svenskar” och ”män” till ”invandrare”, och relaterade begrepp som feminism till rasism osv, vill man visa hur underligt skrivna texter är och väcka debatt. Det är väl också lite av en kul grej, förstås.

Nu har dock tilltaget polisanmälts, rapporterar Journalisten. De tidningar vars artiklar från nätet använts i tjänsten förstår inte vad som hänt, utan tror att någon försöker belägga dem med rasistiska åsikter.

- Det är klart man kan tycka att det är lite av ett busstreck, men det har så uppenbart rasistiska undertoner att det kändes angeläget att anmäla. Det finns en risk att människor tror att vi ligger bakom den här texten, säger Sundsvalls Tidnings chefredaktör Kjell Carnbro.

Ok, vi kan ju läsa vad som står på tjänstens hemsida:

Transgenus – för att så lite kan göra så stor skillnad.

OBS! Notera att resultatet av en konvertering, exempelvis länkarna nedan, inte ligger lagrade lokalt utan enbart är resultat av en funktion som ersätter ord i en existerande källa. Vi förespråkar definitivt inte någon främlingsfientlighet och har inga nazistiska kopplingar.
Ingen information från tredje part sparas på denna site, data skickas vidare till mottagaren, dvs denna site fungerar enbart som en proxy.

Nej, det handlar inte om rasism, det handlar om ett verktyg för att väcka debatt. Sannolikt (men här borde jag söka mer fakta hos exempelvis Mark Klamberg) faller det här in under yttrandefriheten och är därmed inte straffbart. Jag gillar verktyget och har testat det själv. Det är både roligt och sätter fingret på en öm punkt. Att inte tidningarna förstått vad det handlar om är sannerligen tragikomiskt.

Uppdatering: Mathias har valt att stänga ner tjänsten, men den finns istället i någon annans regi på nya Transgenus.eu!

Intressant?

Kvinnor kan mycket mer, Eva Sternberg

Eva Sternberg, grundare till stiftelsen Kvinnor Kan, skriver på Expressens sidan 4 att Birgitta Ohlsson borde stanna hemma och sluta försöka vara man. Uppenbarligen så tror Sternberg inte på sin egen devis kvinnor kan, eller så saknas de kompletterande orden laga mat och föda barn och bör lämna resten åt riktiga män. Jag tror snarare att kvinnor kan vad tusan de vill, precis som män. Vi män kan definitivt uppfostra barn, om än inte föda dem (även om tekniken finns för att plantera in foster i bukhålan). Vi kan leda företag och vi kan arbeta som städare. Precis som kvinnor. Det finns en del biologiska skillnader förstås, exempelvis mäns muskelmassa, men jag känner inte till något yrke idag som kräver personer från enbart ena könet.

Jag håller med Linnéa Darell, kvinnor får göra sina egna val och ska inte hållas tillbaka av vare sig mansgrisar eller bakåtsträvande kvinnor. Varför skuldbelägga kvinnor som vill framåt istället för att hylla dem för deras val? Varför anklaga någon, oavsett kön, för att de har en vilja att göra något?

Birgitta skriver själv att hennes man inte är en dinosaurie utan en modern man (jag känner honom och kan intyga att det är sant). Eva Sternberg verkar däremot höra hemma i en utdöd forntid.

Läs också Amanda Brihed, Maria Byström, Carina Boberg och Rasmus Jonlund.

Intressant?

Håll ordning på partierna, Gudrun!

Gudrun Schyman skäller idag på Newsmill ut ”Folkpartiet, Sven Littorins parti”.

Snälla Gudrun, Folkpartiet liberalerna är inte samma sak som Littorins Nya moderater. Vi är dessutom tydliga feminister med bl.a. Birgitta Ohlsson i spetsen. Att säga att vi inte har några folkpartistiska feminister på barrikaderna tyder med andra ord på att Gudrun vet att Ohlsson och Littorin inte tillhör samma parti, men att det av någon anledning inte framgått att Birgitta är folkpartist. Eller så har Gudrun (vilket jag har svårt att tänka mig) helt glömt bort Birgitta Ohlsson.

Per Altenberg skriver mer på temat.

Intressant?

Fri abort en självklarhet för liberaler

Gudrun Schyman uppmärksammar idag på sin blogg att Roland Utbult, nummer 8 på Folkpartiet liberalernas lista till Europaparlamentet, är medlem i facebookgruppen Ja till livet och att han är motståndare till abort. Hon menar att det i förlängningen visar att FP inte har någon trovärdighet som ett feministiskt parti.

Gudrun och jag tillhör ju olika kanter av politiken, men jag har den största respekten för henne som politiker. Att mena att denna enda kandidat gör att hela partiet förlorat sin trovärdighet som feministiskt parti och framför allt som jämställdhetsförkämpar, det tycker jag dock är en felaktig slutsats. Däremot håller jag fullständigt med henne att det är orimligt att ha en abortmotståndare på listan i ett liberalt parti; jag visste faktiskt inte detta om Roland Utbult. Hans åsikter går ju rakt emot den ståndpunkt FP har.

Sofia Karlsson har en bra poäng i att höger-vänster inte är den enda relevanta indelningen i politiken men hon har fel i att feminism (eller snarare synen på mänskliga rättigheter och jämställdhet) inte skulle skilja partierna från varandra. Jag har fortfarande aldrig stött på någon annan folkpartist än Utbult som är mot abort. Birgitta Ohlsson företräder snarast mainstreamlinjen med några frågor där hon vill gå längre. Vem Utbult företräder vet jag inte.

Lourdes Daza-Gillman skriver ett kort konstaterande om att Utbults kristna värderingar är det som vägleder honom och att han tycker att FP måste hitta tillbaka till de kristna väljarna. Jag har inga synpunkter på att människor vägleds av sina religiösa värderingar, så länge de inte försöker göra sin privata, religiöst inspirerade moral till allenarådande lagstiftning. Inte heller tycker jag det är fel att försöka nå ut till väljare av alla religioner (även till ateister som jag själv), så länge det inte betyder att vi tar ställning mot abort och mot samkönade äktenskap, för att nämna ett par punkter.

Folkpartiet är och förblir för fri abort. Däremot tänker vi inte driva frågan på EU-nivå eftersom detta riskerar att medföra att beslutet blir fler restriktioner som vi måste rätta oss efter och inte att hela EU får en liberal abortlagstiftning. Polen, Irland och Litauen, framför allt, kommer att bekämpa oss i den här frågan. Bättre då att garantera att vi har en liberal abortlagstiftning i Sverige och att vi kan låta EU-medborgare från länder med mer restriktiv lagstiftning komma hit om de behöver.

Intressant?

Förnyad debatt om sexköpslagen?

Jag har sedan länge engagerat mig i frågan om sexköpslagen. Min utgångspunkt är att alla former av sexuella aktiviteter mellan samtyckande vuxna ska vara tillåten, oavsett om det är pengar inblandade eller inte. Dessutom så ansluter jag mig till den linje som Petra Östergren fört fram, bland annat i sin bok Porr, horor och feminister, det vill säga att sexköpslagen har gjort situationen för de som prostituerar sig mer osäker. Sexköpslagen är alltså inte bara fel utifrån synsättet att sexualmoralism är fel, utan även fel genom att den försämrar situationen för dem som lagens försvarare vill hjälpa.

Nu har det kommit en ny aktör in på arenan. I en debattartikel i Expressen presenterar Susanne Dodillet sin avhandling i ämnet. Även hon påpekar det orimliga i att kriminalisera handlingar mellan samtyckande vuxna människor, oavsett om det är pengar inblandade eller inte. Istället, menar hon, bör man lägga resurserna på att motverka övergrepp.

Den här artikeln kommer förhoppningsvis att väcka debatten till liv igen, på ett mer seriöst plan. Doktorsavhandlingar går inte att bortse från, hur gärna än vissa vänsterdebattörer än vill.

Jag är själv feminist och just av den anledningen är jag också emot sexköpslagen, eftersom den förvägrar kvinnor rätten att själva bestämma över sina egna kroppar. Jag är också HBT-aktivist (eller i alla fall HBT-person med starka åsikter) och känner till en del om hur prostitution i HBT-världen ser ut. Här kan jag också hänvisa till den utredning som gjordes innan sexköpslagens införande, där man konstaterade att prostitution var en naturlig del av homosexuella mäns utlevda sexualitet, men att prostitution aldrig kunde anses vara en naturlig del av ett normalt heterosexuellt leverne utan en abnormalitet.

Någon mer än jag som tycker detta låter bara en aning konstigt? Eller möjligen influerat av sexualmoralism, alternativt vänsterfeminism av den sämsta sorten?

Jag är glad att den motion jag med flera inlämnade till Liberala ungdomsförbundet Storstockholms årsmöte, som avhandlades helgen 14-15 februari, antogs och därmed fastslog att distriktet tar ställning mot sexköpslagen, främst utifrån de prostituerades situation men också delvis utifrån rätten att själv bestämma över sin egen kropp. Oavsett vad andra sedan tycker om de val man gör.

Nu hoppas jag att även världen utanför de politiska ungdomsförbunden vaknar och börjar diskutera frågan på allvar och på ett seriöst och sakligt sätt. Lämna känsloargumenten utanför och använd fakta istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 1 026 other followers