Etikettarkiv: eu-kommissionen

Facebook – ett hot mot den mentala hälsan?

Det europeiska samarbetet innebär många fördelar för Europas länder. Ibland får man dessutom sig ett gott skratt från diverse parlamentarikers uttalanden. Tyvärr fastnar skrattet ibland i halsen. MEP Childers uppmaning om att lagstifta om Facebookanvändning tillhör ett av de förslag som först väcker löje men sedan oro.

Kommer kommissionen att lägga fram förslag för parlamentet för att ta itu med detta växande hot mot EU-medborgarnas psykiska hälsa? Den frågan ställer europaparlamentarikern Nessa Childers från den socialdemokratiska partigruppen. Folkhälsa är en klassisk socialdemokratisk fråga så det låter ju inte så konstigt. Det som gör frågan skrattretande, oroande och obegriplig är att hotet mot den psykiska hälsan är Facebook.

Childers, som själv använder Facebook och också på sin hemsida uppmanar andra att följa henne där, är oroad över att Europas medborgare inte ska kunna hantera sitt Facebookanvändande. Istället för en ”sund” användning, typ att kolla sin sida en eller två gånger i veckan, anser hon att många känner ett tvång att fly från verkligheten och in i Facebook-världen. Exakt var detta ”tvång” börjar är oklart, men om hon anser att en eller två gånger i veckan är normalt så har antagligen ganska många i Europa vid det här laget lämnat den verkliga världen långt bakom sig. Det är få användare som inte är inne på sin facebooksida varje dag, helt enkelt eftersom många inbjudningar till fester och annan intressant kommunikation numera går den vägen istället för via mail eller sms.

Childers fråga till kommissionen är produkten av en total oförståelse och rädsla för fenomenet Facebook. Det är inte heller något ovanligt. Politikers första reaktion när det gäller något nytt som de inte förstår, är att föreslå lagstiftning som begränsar detta nya. Beteenden som de själva inte förstår eller tycker om ska lagstiftas bort, även om de inte är skadliga. Det som de själva inte kan ta till sig, ska inte heller andra få hålla på med. Det är klassiskt moralistiskt beteende och tyvärr alltför vanligt i politiken.

I vanliga fall skulle frågan enbart väcka löje och det är vad den förtjänar. Tyvärr har kommissionen visat sig sakna förståelse för den digitala verklighet som många vanliga människor idag lever i. De olika integritetskränkande lagstiftningar som gång efter annan läggs fram i EU har med all önskvärd tydlighet visat att politikerna och medborgarna lever i olika verkligheter. Kommissionen och andra i den politiska eliten verkar ha svårt att förstå att Facebook och andra onlineverktyg inte är separata verkligheter man flyr in i, utan en del av det vanliga sociala och professionella umgänget som pågår även utanför de kanalerna. Speciellt Facebook är för många ett sätt att ha kontakt med människor man känner, men inte bor tillräckligt nära för att träffa dagligdags. Istället för att ringa eller skriva brev, skriver man till varandra eller spelar spel tillsammans online. Inte sällan kan man samtidigt umgås med flera olika personer samtidigt via olika kanaler, inklusive telefon eller för den delen IRL [in real life].

Förhoppningsvis kommer kommissionen att förstå det absurda i att ens överväga lagstiftning om Facebookanvändning. Förutom det faktum att användandet av Facebook inte är farligt på det sätt som Childers tror och därmed inte borde vara föremål för lagstiftning, finns det oöverstigliga problem i att praktiskt genomföra lagstiftningen.

Eftersom Childers inte vill förbjuda användningen, utan enbart det skadliga, beroendelika användandet, går det inte att förbjuda Facebook i sig. Istället handlar det om att på något sätt kriminalisera överdriven användning. Det kräver att antingen Facebook, datortillverkarna, internetoperatörerna eller programvaruföretagen någonstans placerar en spärr som inte tillåter användning mer än en viss tid om dagen, i veckan eller liknande. Med tanke på att de flesta är inloggade på Facebook trots att de inte ens är hemma, kommer en sådan spärr inte att fungera för att reglera användandet. Dessutom är det ett stort ingrepp i den personliga integriteten att på ett sådant sätt reglera människors datoranvändande. Inga andra möjliga lösningar innebär mindre kränkningar av den personliga integriteten, snarast tvärtom.

Då det varken finns en grund för reglering med hänvisning till folkhälsan, eller en praktisk möjlighet att genomföra en begränsning i användadet av Facebook, finns det inget annat att göra för kommissionen än att besvara Childers fråga med ett enkelt ”nej”.

Intressant?

Farlig utveckling i EU

Lissabonfördraget har vållat såväl EU-kommissionen som rådet huvudvärk, när parlamentet använt sin makt att säga nej till förslag de inte gillar. Det tydligaste exemplet är SWIFT-avtalet och ACTA-förhandlingarna, där parlamentet gick emot kommissionens med hänvisning till bland annat integriteten. Tyvärr har inte alla integritetskränkande förslag förkastats och ett av de senaste har till och med kommit från parlamentet. Utvecklingen är oroande och i förlängningen farlig.

EU-kommissionen har haft en jobbig vår. Först blev de tvingade av parlamentet att ta med sig ett krav på ökad öppenhet till ACTA-förhandlingarna, ett krav som de visste var på direkt kollissionskurs med USA. Sedan fick de börja om med SWIFT-avtalet eftersom det inte ansågs tillräckligt rättssäkert. Återigen hamnade kommissionen i situationen att försöka jämka samman krav från USA som gick stick i stäv med kraven från parlamentet. Kommissionen måste ha börjat fundera på om det egentligen var en bra idé att ge parlamentet så mycket makt, plötsligt hade de ju någon som kunde protestera mot dumheterna de hittade på.

Tyvärr har nu olika delar av EU lyckats kränga fram nya integritetskränkande avtal. På tapeten den senaste tiden har varit ett förslag från parlamentet, bland de svenska parlamentarikerna enbart undertecknat av Alf Svensson (KD), som går ut på att lagra sökord och ip-adresser. Syftet med den nu antagna skrivelsen är ”att barnpornografi och sexuella trakasserier över nätet kan bekämpas”. Initiativtagaren till skrivelsen vill att internetanvändare ska kunna vara anonyma gentemot varandra men att myndigheterna alltid ska veta vem man är. Han säger sig samtidigt vara emot censur. Risken för missbruk från myndigheters sida verkar inte ha passerat hans tankebanor, trots att han som italienare borde känna till riskerna för korruption och maktmissbruk.

Förutom det som pågår i parlamentet har också kommissionen och rådet arbetat hårt. De har tagit fram en mall för hur medlemsländerna, om de så vill, kan börja åsiktsregistrera människor med åsikter som godtyckligt kan definieras som extrema. Den här gången har man försökt att kringgå parlamentet genom att inte göra det till ett tvingande direktiv utan bara en frivillig mall som kan anpassas till respektive lands behov. Hur det europeiska rådet kan sanktionera åsiktsregistrering i medlemsländerna och till och med förse dessa med mallar för hur det kan gå till, är obegripligt. En av de grundläggande mänskliga rättigheterna är åsiktsfriheten, en av de rättigheter som står inskrivna i Europakonventionen. Åsiktsregistrering kan inte vara annat än ett brott mot denna rättighet och om något land väljer att faktiskt implementera rådets mall, borde de dagen efter hitta ett brev med en stämningsansökan från europadomstolen på frukostbordet.

EU-parlamentet har visat sig kunna stå starkt i integritetsfrågan flera gånger på senare tid. Hur ledamöterna plötsligt lyckas glömma bort detta är obegripligt. Rådets agerande är däremot fullt förståeligt, de har hittat ett sätt de tror ska kunna ta dem runt det trilskande parlamentet. Förhoppningsvis visar det sig att det i åtminstone detta fall inte fungerar. Oavsett är det en obehaglig utveckling att parlamentet och övriga EU-institutioner börjar falla tillbaka i gamla hjulspår, spår som många trodde att unionen äntligen hade lyckats köra upp ur. Det är nu upp till integritets- och människorättsrörelser i samtliga EU-länder att fortsätta ligga på för förändring, att än en gång hjälpa till att dra upp EU ur hjulspåren och in på en ny väg stenlagd med fundamentala och okränkbara mänskliga rättigheter.

Intressant?

Rättssäkerhet, sex och rock’n’roll?

Beatrice Ask lämnar en del att önska när det gäller hennes känsla för rättssäkerhet. Nu visar det sig att EU-kommissionen också verkar ha missat något, eller i alla fall inte tänkt klart. Ledaren i lördagens DN uppmärksammar oss på några av problemen med kommissionens förslag att kriminalisera tittandet på barnpornografi. Redan tidigare i veckan har kritik riktats mot att kommissionen vill blockera vissa sidor på internet, något som bedöms som censur men som också väcker oroväckande  möjligheter till censur även av andra sidor. Dessutom kan det orsaka att andra sidor som råkar använda samma leverantör också blockeras genom internetoperatörernas filter. Ändamålet är ädelt, att skydda människor (i det här fallet extra utsatta personer på grund av deras ringa ålder), men precis som så många andra gånger (tänkt t.ex. sexköpslagen) blir medlen felriktade och skapar andra, stora problem.

DN riktar i ledaren in sig på en ny vinkel, nämligen kriminaliserandet av tittande på barnpornografi. De konstaterar att det antingen inte kommer fungera på grund av grundläggande rättssäkerhet, eller så måste rättssäkerheten åsidosättas. Resonemanget är enkelt. Det förslag som den svenska regeringen redan lämnat till riksdagen konstaterar att den som av misstag hamnat på en sajt med barnpornografiskt material inte ska kunna dömas. De ifrågasätter hur detta ska gå att bevisa. Historik sparas i datorn, men det är allt. Uppsåt kan inte bevisas med din webbläsarhistorik. Det kommer att leda till att det i de flesta fall kommer att finnas rimliga tvivel, något som då ska ligga till grund för friande domar. Alternativet är att i detta fall åsidosätta rimliga tvivel och därmed fortsätta Asks inslagna linje med en avskaffad rättssäkerhet när det gäller frågor som berör sexualitet.

Ytterligare ett problem som DN identifierar och som borde korrigeras oavsett vad kommissionen håller på med, är den svenska definitionen av barnpornografi. Jag har alltid tyckt att vi, till skillnad från USA, har haft en ganska sund inställning. Det är personernas mognadsålder som avgör vad som är brottsligt och inte, inte om de fyllde 18 dagen innan eller dagen efter att bilden togs. Genom DN har jag uppmärksammats på att det inte är riktigt så sunt som jag trodde. Tydligen är det att räkna som barnpornografi även om det är tecknade fantasibilder på personer som kan uppfattas som yngre än 18 år, trots att inga verkliga personer varit inblandade i framställningen och att inga övergrepp skett mot någon individ. Det kan också vara barnpornografi även om personerna på bilderna är väl över 18 år, om syftet är pornografiskt och personerna ser ut som eller framställs som underåriga.

Vad just denna sista klausul egentligen gör för bedömningen av stora delar av gayporren vill jag inte ens tänka på. I bögvärlden är det en dygd att vara, eller i brist på kronologisk ålder i alla fall se ut att vara, så ung som möjligt. Har man fyllt 20 är det rätt ofta man känner sig passé (något jag själv fått erfara när jag blivit äldre). Inom gayporren är en stor marknad den som fylls av twinks, unga snygga killar, ofta med lite eller ingen kroppsbehåring, normalt sett i sena tonåren eller i 20-årsåldern. Det är samma ideal som råder på de flesta gayklubbar. Idealet är att vara på gränsen och gärna utmana denna.

I praktiken innebär det alltså att pornografiskt material där alla personer är över 18 och väldigt villiga att delta i framställandet, kan anses olagligt enligt svensk lagstiftning. Det blir en godtycklig bedömning som, trots att alla inblandade trott sig gjort rätt enligt konstens alla regler, kan ge en fällande dom. Om man då ska kriminalisera tittandet på barnpornografi kommer det på sikt att kunna orsaka en hel del kaos om man inte omdefinierar vad som är barnpornografiskt material.

Ytterligare en sjuk detalj i vår lagstiftning är att en nakenbild som en t.ex. 16- eller 17-årig individ skickar till t.ex. sin flick- eller pojkvän kan anses vara barnpornografi och att personen som figurerar på bilden därmed kan dömas för brott trots att personen högst frivilligt både framställt och skickat bilden på sig själv. Offret för brottet är alltså i detta fall personen som själv begått brottet… Om det är logik och normal juridisk praxis, tror jag det är dags att skriva om alla texter om grundläggande logik och grundläggande juridik och rättssäkerhet.

Precis som vanligt så är ett gott uppsåt nog för att kritik antingen ska viftas bort eller misstänkliggöras. Sexköpslagen har ett gott syfte, att stoppa trafficking, men ställer till problem för individer som själva gjort valet att arbeta som prostituerade. Barnpornografilagstiftningen har det goda syftet att förhindra övergrepp på barn, men orsakar problem bland annat för frivilliga individer som i lagens mening är mogna nog att ha sex, men ändå inte får skicka en utmanande bild till sin partner. Kommissionens förslag har ett gott syfte, att ytterligare försvåra spridningen av barnpornografiskt material, men kommer i praktiken att ställa till stora problem vad gäller rättssäkerhet, bedömningar och dessutom öppna för potentiell censur av andra misshagliga sidor på internet.

Sex och vad som är kopplat till detta kommer alltid att locka fram moralpoliserna, som vill göra sina bedömningar av vad som är ”bra” och ”dåligt” sexuellt beteende. Själv lever jag efter devisen att människor ska få göra vad de vill, så länge alla inblandade har givit sitt medgivande till det. Trafficking måste självklart bekämpas, exempelvis genom ett internationellt polisiärt samarbete för att bekämpa organiserad brottslighet. Övergrepp mot barn måste bekämpas genom kraftfull lagstiftning och, förstås även här, internationellt polisiärt samarbete. Att däremot kriminalisera t.ex. prostitution eller bilder som skickas mellan frivilliga individer är däremot inte lösningen. Det är som att kriminalisera rökning för att det förekommer smuggling av cigaretter eller att kriminalisera alla former av pornografiskt/erotiskt material eftersom det förekommer att övergrepp även på äldre människor dokumenteras och sprids som pornografiskt material.

Det som alltid ska bekämpas är avarter där människor kommer till skada. Att i ett slag förbjuda alla företeelser som skulle kunna leda till missbruk är däremot inte lösningen. Alla friheter kan missbrukas. Lösningen är dock inte att ta bort friheten. Lösningen är, som det står på nödbromsarna i lokaltrafiken, att ”missbruk beivras”.

Läs också Victor Zetterman, Mikael Ståldal, Hanna Wagenius, Amanda Brihed (2), Andreas Froby, Liberati, Mattias Lönnqvist.

Intressant?

Halmstrån från kommissionen

Eu-parlamentet krävde att få insyn i Acta-förhandlingarna. Kommissionen svarar med att berätta så lite de kan. Det enda som verkar ha kommit fram är att det i varje fall inte finns några regleringar om avstängning av internetanvändare för förseelser som t.ex. fildelning, i avtalet. Det är en början, men det finns en hel del andra problem med förhandlingarna och öppenheten har inte blivit så mycket bättre, trots parlamentets resolution.

Kommissionen har räddat sitt skinn för stunden genom att i varje fall avslöja det här. Det är dock inget annat än halmstrån. Om inte kommissionen ger parlamentet och EU:s medborgare mer insyn i Acta-förhandlingarna undergräver de förtroendet för sig själva och skapar ännu större misstänksamhet mot avtalet. Om inte förhandlingarna öppnas mer kommer avtalet inte att ha stöd bland medborgarna, något som innebär att det inte bör införas över huvud taget. Om kommissionen vill att det ska bli något av avtalet, något annat än demonstrationer och avgångskrav alltså, så måste de snarast följa parlamentets resolution och berätta vad som faktiskt förhandlas om.

Intressant?

Acta er för parlamentet

Eu-parlamentet antog idag med stor majoritet den resolution som lades fram igår, som kräver större öppenhet i Acta-förhandlingarna och att avtalet inte ska röra annat än varumärkesförfalskningar. Budskapet är klart: redan i nästa förhandlingsomgång i april förväntar sig parlamentet att kommissionen för fram de nya kraven från EU och dessutom förväntas parlamentet få ta del av hela avtalstexten så snart kommissionens representanter kommit hem igen.

Hur stor chansen är att EU kan få med sig USA på dessa krav kan jag inte bedöma, men det lär bli en väldigt hård strid oavsett vinnaren. Det riktigt intressanta kommer ju om det efter nästa runda visar sig att EU-parlamentets krav står i direkt motsats till krav som ställs av USA. Ja, förutsatt att kommissionen ens fått tillstånd att visa parlamentet förhandlingstexterna då, så vi vet att det är fallet. Om parlamentet inte tänker godkänna en text som inte uppfyller deras krav, och USA inte tänker godkänna en text som gör det, kommer det kunna bli väldigt intressanta förhandlingar…

Jag tror det stora problemet här är en gigantisk kulturkrock. I USA har lobbyister mycket större makt än i Europa och skivbolagens plånböcker kan köpa mycket lobbyisttimmar, med pengar som kunde gått direkt till artisterna eller satsats på att hitta nya affärsmodeller. Istället gör man allt för att bevara ett system som numera är förlegat. I Europa ser man istället framåt, människorättsorganisationer som värnar integritet och rörelser som ser upphovsrätten i dess nuvarande utformning som förlegad, har intagit de opinionsbildande finrummen och driver på i en motsatt utveckling. Det är inte underligt att förväntningarna på avtalet ser helt olika ut.

I detta sammanhang är det minsta gemensamma nämnare som är den enda vägen ut. Avtalet var från början tänkt att stoppa förfalskning av varumärken och det är alla överens om. Låt avtalet handla om det då! Stryk integritetskränkande åtgärder för att sätta åt tonåringar som har låtar i sin mp3-spelare som de kanske inte har betalat för när de har laddat ner. Exakt hur detta skulle avgöras i en gränskontroll är dessutom väldigt oklart för mig; jag menar, hur vet de om man laddat ner en låt eller använt iTunes för att göra om en köpt skiva från sin bokhylla till mp3-filer för att kunna ha med sig dem?

Nej, EU-parlamentets resolution är bra och ställer helt rätt – och rimliga – krav på hur kommissionen ska agera i förhandlingarna framgent. Att det dessutom skett med bred majoritet är ännu mer glädjande.

Läs också Joakim Hofvander, Andreas Froby, Hax, Christian Engström, Svensk myndighetskontroll.

Intressant?

Acta er, kommissionen

Glädjande nyheter från EU-parlamentet idag; en resolution om Acta har lagts fram, underskriven av alla partigrupper utom den lilla EFD, som inte tillfrågats. Resolutionen kommer att diskuteras redan ikväll och gå till omröstning under onsdagen. Du hittar hela texten hos Christian Engström (PP). Om du vill kan du följa processen steg för steg hos HAX.

Resolutionen kritiserar kommissionen för deras hantering av Acta-förhandlingarna och kräver att parlamentet, i enlighet med det nu gällande lissabonfördraget, får tillgång till all information rörande förhandlingarna. De säger sig vara villiga att dra kommissionen inför domstol om detta inte sker. Dessutom ställs en mäng krav på avtalet för att parlamentet ska godkänna det. Intressant är att EU-parlamentet i resolutionen säger nej till systemet med ”three strikes and you’re out”, som Hadopi-lagstiftningen i Frankrike har infört. Parlamentet säger också nej till att innehåll i datorer, mobiltelefoner, mp3-spelare och så vidare ska kunna kontrolleras när man korsar nationsgränser. EU-parlamentet säger i praktiken nej till allt som inte har med piratkopierade fysiska varor att göra. Acta ska vara till för att stoppa försäljning av piratkopierade varor, inte att stoppa fildelning.

Sannolikheten för att resolutionen går igenom är stor, eftersom alla partigrupper utom en liten skrivit under den. Visst, mycket kan hända i parlamentet, men det känns lovande. Om den gör det, har EU-parlamentet tagit ett steg i den riktning som jag själv brukar förespråka, nämligen att det viktigaste med upphovsrätt är att ingen ska kunna tjäna pengar på något utan upphovsmakarens tillstånd. Att däremot dela med sig av en kopia av en digital fil (eller musik på ett kassettband, om man vill gå tillbaka några decennier i tiden) ska vara tillåtet. Det finns inga vinster inblandat där, ingenting stjäls.

Dessutom tar parlamentet ställning för grundläggande rättigheter, inklusive personlig integritet. Det är viktigt, speciellt eftersom kommissionär Cecilia Malmström lovat en översyn av datalagringsdirektivet och annan lagstiftning som gör intrång i den privata sfären med hänvisning till terroristbekämpning och liknande. Fortsätter parlamentet i samma riktning kommer även detta att ifrågasättas kraftigt, eftersom det på vissa sätt innebär ännu mer integritetskränkande behandling än Acta.

Integritetsvärnande liberaler och pirater gör skillnad i Europaparlamentet. Det bådar gott inför framtiden.

Intressant?

Malmström från klarhet till klarhet

Cecilia Malmström frågades ut av EU-parlamentet idag. Alla frågor var inte helt lätta med Malmström verkar ha glidit igenom utfrågningen utan några problem. Det är en stor konst, med tanke på att hon behövt behaga både liberala och restriktiva ledamöter beträffande immigration. Dessutom klargjorde hon att hon vill se över datalagrinsdirektivet, något många av oss liberaler på hemmaplan jublar över. Eftersom Sverige ännu inte har implementerat direktivet, tänds nu hoppet att vi kan slippa det helt åtminstone i dess nuvarande form.

Karl Sigfrid uttrycker sin förhoppning om att Cecilia Malmström ska medverka till att städa upp efter sin företrädare Margot Wallströms misstag. Det kanske är något hårt, Malmström verkar ändå ha gjort ett förhållandevis gott arbete i kommissionen under sina år där, men visst finns det många misstag från den förra kommissionen att rätta till. Framför allt gäller det öppenheten inom EU, precis som Sigfrid poängterar.

Den nya kommissionen verkar snart kunna arbeta. Den bulgariska kommissionärskandidaten drogs förvisso tillbaka, men redan finns ett förslag till ersättare färdigt. Kommissionens sammansättning är kanske inte vad man kunnat önska, men det är så det blir när många länder och partier ska försöka enas om en enda kommission. Med lite tur kan rätt krafter bli tongivande ändå och se till att utveckla EU, när vi nu har ett nytt fördrag på plats som get utrymme för fokus på annat än förhandlingar om ett nytt dito.

Jag ser fram emot ett spännande nytt EU-år som jag hoppas kunna lägga mer energi på att bevaka inom ramen för mitt uppdrag i FP Stockholms EU-nätverk.

Intressant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 030 andra följare