Hat är aldrig svaret


Efter vansinnesdåden i Norge på fredagen har anklagelser, försvar, bortförklaringar och hat spritt sig som löpeldar, framför allt på nätet. Terrorattacken har skyllts på såväl Sverigedemokraternas meningsfränder som på den multikulturalism som de vänder sig mot. I vissa av nätets utkanter, som forumet Flashback, har vissa hyllat gärningsmannen, men de allra flesta tävlar om att distansera sig så mycket som möjligt från honom.

Trots statsminister Stoltenbergs uttalande på fredagen att terrorn skulle bemötas med mer demokrati, har hatet fortsatt sprida sig. Innan det stod klart att det var en islam- och mångkulturkritisk norsk man som stod bakom dådet, hårdnade attityderna mot muslimer och flera personer råkade illa ut enbart på grund av sitt utseende. Efter att attentatsmannen gripits och hans identitet kablats ut över världen, vändes istället hatet mot främlingsfientliga och islamofoba grupper och kom från helt andra personer.

Denna typ av händelser är obegripliga och det är lätt att förstå varför människor reagerar på detta sätt när de inträffar. Det gör det dock inte vare sig rätt eller konstruktivt.

Attentatsmannen drevs av ett hat, mot etablissemanget, mot mångkulturen och, verkar det, mot Israels upplevda fiender. På samma sätt drivs i princip alla som begår terrorhandlingar av ett hat mot dem som de ger sig på, eller mot dem som kan förknippas med offren. Det finns flera ideologier som bygger på hat och det finns ännu fler politiska rörelser som kryddar sin grundläggande ideologi med ett populistiskt baserat hat mot olika grupper, för att på så sätt samla sina stödtrupper och förena dem mot en gemensam fiende. I samtliga dessa rörelser finns då en grogrund för extremism som i förlängningen kan leda till terrorism.

Exemplen är många.

Islam är en i grunden ganska fredlig religion som historiskt sett bidragit mycket till hela världens kultur och vetenskap. Dock finns det passager i de heliga texterna passager som uppmanar till våld mot otrogna, något som tolkats och förstärkts av extremister med egna agendor och ett eget spirande hat, vilket sedan lett till heliga krig och terrorism.

Vänstern drivs av en kamp mot kapitalet och klassklyftor, vilket lätt utvecklas till ett hat mot alla de som har makt eller pengar. Det hatet leder till vänsterextremism som ger sig på kapitalet och upplevda orättvisor, vilket inte sällan skadar precis de människor de säger sig vilja skydda. För att ta ett konkret exempel, är det den som kämpat sig upp trots begränsade ekonomiska förutsättningar och startat en liten egen affärsrörelse som lider mest av skadegörelse i samband med extremvänsterns gatudemonstrationer.

De främlingsfientliga gruppernas hat mot etablissemang, mångkulturalism och de som inte anses vara ”som de” har än så länge inte utmynnat i så många terrorattentat av den magnitud som vi såg i Norge, men listan över mord och andra våldsangrepp mot enskilda är lång och Europol varnar för att dessa rörelser blir allt mer välorganiserade, allt mer våldsamma och att terrorism i deras namn blir allt mer trolig.

Det separatistiska hatet som riktar sig mot en ofta mångårig förtryckande överhet, är den i särklass vanligaste motivationen till terrorangrepp i Europa.

Det finns liknande utvecklingar i många olika politiska och ideologiska rörelser. Gemensamt är grunden i hatet.

Det är därför obehagligt och sorgligt att de hatiska kommentarerna, ilskna påhoppen och anklagelserna åt höger och vänster tagit så stort utrymme i debatten. Det är just hatet vi har att tacka för de ohyggliga händelserna i Norge och det är mindre hat, inte mer, som vi behöver för att överkomma detta. Det är de ideologier som manar till kamp, som motiveras av hat och en definition av en fiende, de ideologier som vill straffa någon annan, som är de farliga ideologierna idag. Det är de människor som låter hatet, oavsett hur berättigat det kan verka, överväldiga dem, som troligast kommer att bidra till mer våld i samhället.

Demoniseringen av meningsmotståndare och de man själv inte kan eller vill identifiera sig med leder inte framåt. Högljudda krav på förbud, censur, straff och kamp underblåser bara de hatiska strömningarna från alla håll i samhället. Den som utvecklar ett hat mot någon annan, oavsett om det är främlingsfientliga extremister eller mångkulturens förkämpar, riskerar att en dag vara den som begår nästa vansinnesdåd. Har du väl klivit över tröskeln till hatet är det lätt att släta över våldshandlingar som begås i det egna hatets namn.

Det hatet klarar vi oss utan och vi måste försöka besinna oss, oavsett bakom vilken frontlinje vi står. Mer förståelse och konstruktiv debatt är inte bara den bästa vägen framåt. Det är den enda vägen om vi ska kunna utrota politiskt våld och terrorism. 

Blommor, ljus och norska flaggor utanför norska ambassaden i Stockholm

Mer kärlek och medmänsklighet är lösningen, inte mer hat.

About these ads

Om Per Pettersson

Liberal debattör, medietekniker och kommunikatör. Aktiv i Liberaldemokraterna och Ung Liberal. Sociala medier-expert. Visa alla inlägg av Per Pettersson

4 responses to “Hat är aldrig svaret

  • Retaliate with love | Deepedition

    [...] Pettersson (@perzec) skriver: Demoniseringen av meningsmotståndare och de man själv inte kan eller vill identifiera sig med [...]

  • Micke

    Demoniseringen av meningsmotståndare och de man själv inte kan eller vill identifiera sig med leder inte framåt.

    Som jag ser det så är det inte att demonisera om man använder rena fakta för att visa kopplingen mellan den extrema parlamentariska och och dess utomparlamenriska dito samt den historia dom delar.

    Det har idag gått så långt att rena fakta avfördas som lögner hopkokade av ”pkeliten” (den odefinierade huvudfienden för dessa grupper och man beskyller moståndare för lögner när dessa pekar på verifierbara obekväma sanningar om rörelserna.

    Det ÄR inte dessa minoritetsgruppers privilegium att definiera problem och lösningar åt majoriteten.
    I synnerhet inte utan att deras faktiska historia och nuvranande gärning ifrågasätts.

    • Per Pettersson

      Utan att gå längre in på en diskussion jag tycker att vi har haft tidigare, så är det inte upp till majoriteten att underkänna de problem som olika minoriteter upplever. Demokrati betyder inte att majoriteten kör över alla de som inte håller med dem. Demokrati innebär folkvilja, dvs att majoriteten också måste ta hänsyn till minoriteternas åsikter, även om majoritetens såklart har en något större tyngd. Om majoriteten däremot helt kör sitt eget race, blir det inte demokrati utan majoritetsdiktatur.

  • En tyst minut för de drabbade och de som för kampen vidare « Parkstugan

    [...] Kristian Krassman om galningar som är i gott sällskap, Johan Westerholm om utanförskap, Per Pettersson om att hat aldrig är svart,  Västros – om den som skrattar hatar [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 030 andra följare

%d bloggare gillar detta: