I Sverige finns det extremister på både de så kallade vänster- och högerkanterna (även om höger och vänster i det här fallet är tämligen missvisande). Av någon anledning är det alltid högerextremismen, eller vad Säpo och Brå i en ny rapport väljer att kalla vit-makt-miljön, som bekämpats hårdast medan vänsterextremismen ursäktas till och med av etablerade politiska partier.

Så inte längre, förhoppningsvis.

Rapporten tar äntligen tag i båda formerna av extremistiskt våld och konstaterar att även om vit-makt-extremismen är mer farlig för individer i allmänhet på grund av deras tillgång till grövre vapen, så är vänsterns autonoma extremistgrupper farligare för politiker och myndigheter. Vit-makt-extremisterna har tillgång till grövre vapen men är mer spontana i sitt våld och ger sig på oliktänkande när de är påverkade av alkohol, främst på kvällstid. De autonoma extremisterna har inte tillgång till k-pistar men däremot hemmagjorda bomber. Dessutom planerar de sina våldshandlingar mer i förväg och använder sig tydligare av dem för att tysta eller pressa oliktänkande.

Intressant är för övrigt att de allra flesta extremister är mellan 15 och 25 år när de begår våldsbrott och andra brott i extremismens namn. Kan det vara så enkelt att vissa tar längre tid på sig än andra att förstå att våld inte löser några problem?

Tyvärr är reaktionerna i bloggosfären de gamla vanliga; försvar för de ”goda” extremisterna och angrepp på rapporten som ett ”beställningsjobb åt den borgerliga regeringen”. Jag tänkte kommentera några av dessa inlägg här.

Esteban sågar rapporten längs med fotknölarna, antagligen eftersom den över huvud taget vågar kritisera vänsterns autonoma ”hjältar”. Han passar också på att tala om att vi har en ”överideologiserad demokratiminster”, som om en vänsterminister inte skulle vara ideologisk om vi nu hade haft en vänsterregering. Han har i sin analys fel på flera punkter.

Esteban ifrågasätter hur man kan tycka att en stenkastare kan vara lika farlig som ngn med k-pist, vilket innebär att han bara värdesätter nivån på det våld som slutligen utövas; inte motiveringen till det eller planläggning av det. Självklart kan en stenkastare som tänker taktiskt vara lika farlig som en k-pistskytt som klämmer av ett par skott på fyllan, om man ser till samhället i stort. Inte heller ser han hur det kan vara fel att ”hoppa på” Sverigedemokraternas företrädare, ett politiskt parti, förvisso med förskräckliga rasistiska förtecken,  som han anser vara ungefär likställda med ”nazistiska småpartier”. Han anser att det är helt ok eftersom det är vedergällningar för tidigare våld. Men det är väl där vi skiljer oss; jag anser att våld är oacceptabelt oavsett syfte och att öga för öga-principen inte är giltig. Vänstern anser att våld är legitimt om det görs av rätt skäl – där de själva har absolut tolkningsföreträde beträffande rätt och fel.

Att Esteban dessutom blandar ihop ”defensivt” och ”offensivt” med hur kraftiga vapen man har tillgång till är helt obegripligt. Sen när har en planerad attack med kniv varit defensiv i förhållande till en försvarare som råkar ha en pistol att använda när han blir anfallen? Det handlar om vem som tar initiativet, inte vilka vapen som används. Att Esteban också kallar liberalerna ”ett hot mot vårt samhälles värdegrund” (när vi lever i ett av världens mest värdeliberala länder) eller väntar på att alla intellektuella i Sverige ska såga rapporten, ökar ju inte direkt hans trovärdighet.

Bloggen Andrea Doria anser å sin sida att Brå lever i en alternativ verklighet. Jag skulle säga att det är Andrea Doria som lever i en alternativ verklighet. Brå konstaterar att fascistiska och socialistiska extremister är våldsamma, antidemokratiska, subkulturella ungdomsgrupper. AD anser att man inte ens ska nämna fascism och socialism i samma mening.  Följande citat visar tydligt på värderingsskillnaden mellan extremvänstern och resten av samhället:

I själva verket är naturligtvis våld en högst naturlig, om än otrevlig, del av alla samhällen, och lagar kan behöva brytas i vissa situationer. Samhället karaktäriseras inte främst av sin uppslutning kring borgerliga begrepp som “demokrati” utan av motsättningen mellan samhällsklasser.

Våld är tyvärr en del av den mänskliga naturen, men är något vi ska göra vårt bästa för att bekämpa. Det är det som det moderna samhället går ut på. Att lagar skulle behöva brytas är befängt, om man inte anser att såväl vänsterns autonoma som de rasistiska vit-makt-grupperingarna ska få bryta samma lagar. Dessutom borde ju sagda lagar inte finnas om en majoritet anser att det är ok att bryta mot dem, eller hur? Att samhället skulle karaktäriseras mer av klasskamp än gemensamma värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och det som vänstern kallar ”borgerliga värderingar” är skrattretande. Jag tror inte speciellt många i dagens Sverige tänker ”klasskamp” varje dag. Däremot tänker nog många just på mänskliga rättigheter, speciellt när man ser hur dessa förnekas människor i Iran eller Kina varje dag.

Röda Malmö nöjer sig med att lägga ord i munnen på andra och säga att Nyamko Sabuni anser att de autonomas våld är värre än vit-makt-extremisternas. I själva verket säger hon att det är ungefär likvärdigt och att båda måste tas på största allvar;

–Jag är glad att vi nu fått kartlagt att det är lika illa med de autonomas brottslighet. De har ibland bagatelliserats och beskrivits som frihetsivrare som gått för långt, säger hon till SvD.

Rapporten är också tydlig med att vänsterns autonoma är lika farliga för samhället i stort som vit-makt-miljöns extremister, även om formerna våldet tar sig skiljer sig mellan grupperna. Det betyder att vänsterns etablerade partier, för att ha någon trovärdighet kvar, måste ta avstånd från de autonoma extremisterna och våld som politiskt vapen.

Jag vill inte på något sätt bagatellisera det rasistiska våldet, tvärtom. Däremot måste vi våga säga att även de autonoma grupperna är farliga för samhället så länge de vägrar acceptera de grundläggande lagar och värderingar vi andra faktiskt kan enas om, dvs att vi inte använder våld och skadegörelse mot varandra. Att de vill visa civil olydnad på andra sätt må så vara, men någon slags gemensam värdegrund beträffande att inte skada varandra behöver vi om inte samhället ska rasa ihop helt.

Fast det är väl just det anarkisterna vill i och för sig?

Mer liberala kommentarer finns hos Lotta Edholm och Liberati.

Intressant?